Det har varit - som vanligt - ett antal turer i regionpolitiken efter valet. Partierna möts och söker gemensamma möjligheter. Det enkla prövas först, det komplicerade därefter. På söndagen kom beskedet att fyra partier tänker försöka styra i minoritet fram till 2026: Moderaterna, Vård för Pengarna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Allt bygger på att S och Sverigedemokraterna inte gör gemensam sak. Ett sådant styre kan styra även om det lär förlora en och annan votering längs vägen. Att styra i minoritet är vanskligt, men så länge man håller sams är det fullt möjligt.
Det var inte den lösning som såg att ut ligga närmast till hands mandatmässigt, men det finns fler faktorer i vem-tar-vem. Precis som jag skrev i förra veckan visade matematiken att Vård för pengarna hade en nyckelroll. Möjligheten till den så kallade storkoalitionen fanns också, att Socialdemokraterna och Moderaterna samstyr. De tre partier som har styrt sedan 2018, C, VfP och Centerpartiet hade också kunnat fortsätta. Andra möjligheter, där S och Vfp bytte C mot KD eller Västerpartiet, fanns också. I stället blev S bortbytta.
Faktum är att det inte är mer än åtta år sedan senast Region Sörmland fick ett minoritetsstyre. Då med S, C, Miljöpartiet och Liberalerna. Det kräver tydliga målbilder och så få lösa boliner som möjligt. Det kan bli en tuff höst till att börja med.
Moderaterna lär nu få leda ett regionstyre för första gången sedan 2008, nu med nya förstanamnet Christoffer Öqvist från Katrineholm i förarsätet. I valrörelsen hade han att förbättra barn- och ungdomspsykiatrin som huvudbudskap. Det är ingen vild gissning att detta får extra tyngd inom den övergripande programförklaringen: Korta vårdköerna, öka tillgängligheten till primärvård och förbättra kompetensförsörjningen.