Oxelösunds kommun har det kämpigt med att hitta platser till de Oxelösundsbor som behöver vara på ett korttidsboende efter sin tid på sjukhus. I gränslandet mellan kommuners patientansvar och regionens har vi sett detta bekymmer då och då.  

Just nu är det Oxelösund som har det svårast och det är dyrköpt. Idealet är förstås att den patient som inte behöver mer sjukhusvård men som ändå behöver vara på ett kommunalt korttidsboende, så snabbt som möjligt hamnar där. 

Det ska också kosta för kommunerna att låta regionsjukvården ha kvar personer som i stället borde tas hand om i hemkommunen. 

Även platser på korttidsboenden är kostnader, så klart, men den hamnat på sjukhus ska inte bli kvar där när vårdinsatserna är klara. Sjukhusen ska vara till den för som behöver den vård som ges där. I tider där kostnadsbilden är pressad och den regiondrivna vården ställs inför åtstramningar och effektiviseringar, blir den sortens problematik extra tydlig. 

För patienten som inte längre behöver sjukhusvården är det bättre att få vara på ett boende i hemkommunen. Ofta handlar det om ett extra behov av en omsorg utanför hemmet under en tid, av varierande skäl. Ibland är det exempelvis för att avlasta närstående som annars bär ett stort omvårdnadsansvar.

Den som är för frisk för att vara på sjukhus ska inte vara placerad där. Den som är för bräcklig för att åka hem ska kunna få en plats med tillfälligt ökad omsorg. I den skärningspunkten möts också kommuners och regioners patientuppdrag. Vare sig kommunen eller regionen vill ha ansvar – eller bära kostnader - för den andra organisationens patienter. 

Därför blir det också dyrt att ha kvar utskrivningsklara patienter på sjukhusen. Självklart ska sjukvården också vara färdig, inte ett kanske. Annars uppstår lägen där patienter åker fram och tillbaka, med all den stress som detta innebär.

Oxelösunds kommun har, vilket nämndordföranden Katarina Berg (M) berättar, under året haft svårt att frigöra platser för den som behöver flytta från korttidsboende i kommunen till ett annat som mer möter den personens behov. De sex nya demensplatserna på Björntorp, som Berg pekar på, gör säkert skillnad. Om det inte räcker, då behöver kommunen förstärka tillgången på korttidsboende ytterligare.

Det är möjligt att oktober var en månad som ställde problematiken på sin spets för Oxelösunds del, även om april i år och december förra året också var något lägre toppar i den statistiken. Men att ha viss beredskap för det besvärliga är bättre än att återkommande ställas inför akut faktum. Det må vara en moralkaka, men detta ska vara en given del av det skattefinansierade organisationstänket.