Det största hotet mot åkermarken i Sverige är kommunernas byggplaner, menar Lantbrukarnas Riksförbund. Detta med anledning av EU:s nya markstrategi, Soil Strategy.
Åkermark försvinner i snabb takt i hela Europa, av flera olika skäl. Den trenden måste motverkas med kraft. Förutsättningarna för framtida matproduktion får inte försvagas. Bördig mark och biologisk mångfald hänger dessutom ihop.
En faktor i problemet för svensk del är förstås behovet av fler bostäder. Samhällen växer. Folk vill bo bättre och mer olika. Kommuner vill i sitt planarbete gärna få till blandade bostadsformer på en och samma område. Blickarna faller lätt på näraliggande slättmark, inte på det mer svårtillgängliga, det backiga och steniga.
Ibland är det till och med så att det enbart finns bra åkermark nära en tätort. Då gäller det att prioritera noga och långsiktigt rätt.
Svaret kan inte längre vara att bara bygga ändå. Det måste vara att tänka om och exploatera på annan plats. Den åker som väl är exploaterad för annat – som vägar eller bostäder - är i princip omöjlig att återställa. Drygt 3000 hektar jordbruksmark exploaterades mellan 2016 och 2020 i Sverige.
Sverige är ett land i en modern värld byggt och utvecklat via handel och utbyte med andra, men den nära matförsörjningen är av avgörande värde. Det inhemskt producerade måste ha kraft att klara behoven i svåra kriser, inte minst om och när internationell handel kraftigt försvåras eller skärs av.
Enligt Miljöbalken ska det redan vara stopp för att bygga på det som kallas brukningsvärd åkermark, såvida det inte finns ett starkt samhällsintresse och alternativ saknas. Likväl byggs 600 hektar åkermark bort i Sverige varje år. Det är för mycket. Befolkningen växer, och därmed behovet av hållbar och uthållig livsmedelsförsörjning.
Å ena sidan är det bra om exempelvis kommunerna i östra Sörmland kan växa och fler kan hitta sitt hem och framtid här, mer än gärna utanför centralorten. Å andra sidan måste den goda sörmländska åkermarken värderas högre och fredas bättre än vad den hittills har. Politiska och samhällsstrategiska beslut är ofta att välja mellan två eller flera angelägna saker. Det svåra är inte att välja till utan att välja bort.
Bara häromdagen kunde ni läsa i tidningen om hur ett tänkt bostadsbyggande i Enstaberga har överklagats flera gånger. Där argumenterar Nyköpings kommun för att det just ska byggas bostäder på jordbruksmark. Dilemmat uppstår gång på gång i vardagen.
Är vi beredda på effekterna av klimatförändringarna? frågade tankesmedjan Fores vd Ulrica Schenström i en krönika nyligen. Värdet av nordisk jordbruksmark lär öka framöver. Och värdet av det som jorden kan producera kommer att vara viktigare för ännu fler.
I exempelvis Jönköping har kommunen tagit ett principbeslut om att inte bygga på åkermark. Varje enskilt fall av exploatering av bördig jord, fall som inte noga mäts mot värdet och behovet av god, produktiv jordbruksmark – blir potentiellt skadligt. Samhällsplanering i kombination med politiska ambitioner om snabb inflyttning och nya attraktiva boendemiljöer riskerar att sätta boende före matproduktion. Ett snävt lokalt synsätt kan lätt leda fel, en slags nånannanism. Undantag blir regel, bara lite till och lite till.
Värdet av jordbruksmarken har alltför länge kommit att underordnas andra samhällsstrategiska behov – bostäder, industrier och infrastruktur. Jorden som i dag och i morgon ställer maten på borden, den behöver vi hålla hårt i.