Mohammed Mouaid såg igenom sin hårda självbild. I stället för att stöka, bråka och skada, valde han att göra något annat. Delvis för att göra sin pappa stolt, men inte bara det. Att i grunden förändra sin väg i livet, det förtjänar all den respekt som knutna nävar och elakheter aldrig kan ge. 

Han berättar utförligt för SN om sin livsresa, från stökig och bråkig till en värderingsstyrd medmänniska och målmedveten mäklare. Det är en framgångshistoria, men allt det där materiella är underordnat den medmänniska man väljer att bli och vara. 

Under uppväxten är det inte ovanligt med barn och unga som får för sig att respekt är att andra ser rädda ut eller viker undan. Den som får utrymme att mobba eller slå tror lätt att detta är att väcka respekt, att få makt. 

Slagsmålen är inte vägen till att bli stor. Alltför ofta ser vi en osund beundran för hårdhet, kaxighet och tuffhet. Ibland beskrivs detta som en förgiftande manlighet, även om det inte är en ensidig mansfråga. Det handlar om en hårdhet som förstör och förgör. Det är nog också så att de kvinnor som hamnar i liknande situationer och beteenden har en ännu svårare resa framför sig. De har det svårare att bli förlåtna och bryta med det som varit, färgat av starka könsroller som säger att kvinnan på något sätt ska vara mer omhändertagande, mer uppmärksam på hur andra har det. 

Ett dåligt liv går att bryta med, för den som vill vara en bra medmänniska, en bra förälder eller en bra partner. Var en hand att hålla i.

Mohammed Mouaids berättelse handlar om vårt Sverige. Det påminner om den uppväxt som även Nyköpings kommunalråd Ahmad Eid (M) lyfter fram i sin bok, First Eid, från bråkstake till företagare. Båda är födda av palestinska föräldrar. De är flyktingbarn, utan givna trappsteg uppåt i samhället, i Nyköping. Båda samlade kraft att bryta med det egna dåliga. 

Viljan att göra bättre kan kanaliseras på många sätt. Den ene blev centerpartist och den andre moderat. Men all förändring börjar först hemma, sedan på jobbet och därefter i fler miljöer.

Jag var elak mot en del människor och det är jag ledsen för, säger Mohammed Mouaid i dag. Detta är något av det viktigaste att ta tag i. Förändring är inte bara för jaget, för mig. Förändring är att se den som man har behandlat illa i ögonen – och erkänna sina fel och sitt ansvar. Och försöka bli förlåten. 

Livet bjuder inte alltid på många chanser. Se till att du får fler än en – och ger andra minst lika mycket. Det krävs både mod och kraft att göra upp med det bagage som tynger på vägen. Först och främst handlar det om att inte skylla ifrån sig. 

Därför är det så bra att Mohammed Mouaid väljer att återkomma till det svåra och mindre smickrande. Det där som behövde förändras, sådant som andra kan ha nytta av att höra. Även när de inte vill.