Det fanns en del bra besked i det som regeringen samt Centerpartiet och Liberalerna levererade i form av totalt nästan 800 miljarder till svensk infrastruktur. Inte heller de 176 nytillkomna miljarderna för 2022 till 2033 kommer räcka till allt som man önskar
Ett exempel är Ostlänken. Kommunalråden i Trosa och Nyköping tolkar infrastrukturministerns besked som att regeringen pekar på Sverigeförhandlingens delar om Ostlänken och säger till Trafikverket att detta gäller. Det vill till att verket faktiskt hör det.
Mycket handlar nu nämligen om hur Trafikverket väljer att prioritera och resonera, när riksdagen väl säger ja till propositionen. Frågorna om höghastighetsbanornas vara eller inte verkar inte ha lösts. Men kanske har Ostlänken vad gäller stationerna i Nyköping och Vagnhärad kommit förbi några av de mer riskfyllda hindren.
Infrastrukturpropositionen innerhåller mycket mer än järnväg. Bredband definieras exempelvis som det femte transportslaget. Något ska och behöver samverka med annan fysisk infrastruktur. Snabba digitala kommunikationer i hela landet ger given samhällsnytta, men behovet av faktiska vägar och järnvägar minskar inte, tvärtom.
Ett budskap kopplat till detta är att trenden med generella hastighetsgränssänkningar på riksvägar ska brytas. Det går inte bara bromsa sig in i morgondagen för att slippa underhållskostnader.
”Vi måste höja och behålla hastighetsnivåerna på landets riksvägar, i synnerhet de som sänkts de senaste tio åren”, skriver Centerpartiets Anders Åkesson i Aftonbladet (16/4). Rätt vägval! Rusta hellre än sänka.
Transportsektorn ställer om. Men även hållbara transporter kostar stora pengar – och det handlar om utvecklingskraft i hela landet.