Trafikverket vill bygga ut verksamheten med mer registrering och bredare övervakning av trafikanter. Genom att mäta också hur länge det tar för bilister att åka mellan två fartkameror, växer kontrollsamhället. Det var fel väg för 15 år sedan när förslaget lyftes senast av verket. Så är det nu också.
Samhälleliga resurser bör användas bättre. Bättre vore om Trafikverket fick kraft att rusta fler vägar, inte minst de relativt vältrafikerade vägar på landsbygden som har fått hastighetssänkningar i stället för säkrare, tåligare och smidigare trafiklösningar.
All trafikplanering styrs av den övergripande nollvisionen. Ingen ska dö i trafiken. Det är en värdefull vision, men teoretiskt sett skulle den vara uppfylld om vi stoppade all trafik, helt. En sådan målbild kräver ett stort mått pragmatiskt tänkande, för att kunna gå hand i hand med samhällsutvecklingen.
Det betyder att trafiken måste flyta, transporter måste komma fram och vägbanor vara säkra. Övervakningskameror minskar också riskerna för olyckor. Det går att räkna på det där sista – men det blir lätt det enda argumentet. Därför att det är jämförelsevis billigt med kameror och betydligt dyrare med robusta vägar. I slutänden är det vägkvalitet mer än övervakning som skapar tryggheten.
Vi ser också hur fordonstekniken utvecklas, med allt smartare fordon, självkörande i allt högre grad – och farthållande. Våra infrastruktur-investeringar har att ta höjd för detta.
Hastighetskameror är trafiklugnande. Polisens manuella hastighetskontroller gör tydlig nytta, där det är lätt att för hög hastighet skapar allvarliga faror. Men all större övervakning och massregistrering bygger också ett annat samhälle, med kraftigt tunnare privat sfär. Vi förlorar i faktisk frihet.
För att veta hur fort det går mellan två punkter, måste även den som kör lagligt övervakas, mätas och registreras. Någon kanske stannar längs vägen, för ägna sig åt något eller någon i ett privat sammanhang. Någon kanske åker just där, men har sagt till andra att han/hon är på annan plats.
Passagerna registreras, data ska samköras och kontrolleras. När sådana uppgifter finns i offentliga register är risken att de läcker. Risken är också att de brukas för annat än de samlades in för. Därför är det inte bara att trycka på gasen i övervakningen.
Det riktigt stora, som behövs, är en rejäl upprustning av vägar och järnvägar, se vår måndagsledare (22/1). Det krävs mer underhåll, om- och nybyggen. På många håll skulle fler 2+1-sträckor, mötesfri väg, göra stor nytta – helt utan utbyggd övervakning av enskilda trafikanter. Med rätt resurser och framåtlutande planering får vi även fler mindre och medelstora vägar som bidrar till tryggare transporter.