Tågpendlare är – på goda grunder – en svårflirtad grupp att övertyga. Förtroenden byggs över tid. För den som har valt eller behöver ta sig till och från jobbet med tåg i Sörmland har pendlarlivet präglats alltför ofta av oron över tågstrul. Vad som inte ska fungera. Det påverkar inte bara jobbpendlare utan också dem som behöver ta sig till och från studieorter.
Vakna, kolla trafikläget. Går tåget? Går det i så fall i tid? Det är väl inget som ställs in i eftermiddag och kväll?
Alla bor inte på gångavstånd från en järnvägsstation, heller. För pendlare från landsbygden är det första transportledet bussen eller bilen till en hållplats eller p-plats nära stationen.
Vädrets makter är svåra att rå på, men det är det som går vid sidan av detta som nöter på pendlarsjälen. Det är fordonsfel, personalbrist, sen tågvändning, signalfel, tågkö eller vad det nu kan vara. Mälartågen behöver få till hög punktlighet och tillförlitlighet. Det uppdraget ligger nu hos Transdev.
Pendling med just tåg är en mindre del i en stor helhet – alla jobbresor med bil, buss och tåg. För Nyköpings del går den stora vardagspendlingen till och från grannkommunen Oxelösund. Dit går tyvärr inga persontåg. I Gnesta och Trosa är vardagspendlingen främst mot Södertälje och Stockholm.
Under förra året gjordes 12,5 miljoner resor med Mälartåg i Mälardalen. Tiden med MTR som drivande kraft för Mälartågen har präglats av det som inte har fungerat. Det var en uppförsbacke hela vägen tills bolaget i våras lämnade uppdraget i förtid.
Den nationella tågtrafikens punktlighet är svag överlag, inte bara i Mälardalen. Under årets första kvartal kom 87 procent av persontågen fram högst fem minuter efter tidtabell. Den siffran har försvagats år för år sedan 2020.
För trafiken Norrköping-Nyköping-Stockholm var punktligheten som svagast i januari i år, 78 procent, men den låg sedan något över snittet med 88 till 90 procent under de följande tre månaderna.
En tung faktor i tågens punktlighet är förstås infrastrukturen, spårsystemen. Den påverkar möjligheterna för bolagen som kör tågen att göra sitt. Trafikverket bedömer att järnvägsunderhållet är eftersatt med över 90 miljarder kronor. Det är svindyrt att bygga en ny järnväg som Ostlänken – och det är en usel strategi att inte rusta de spår man har.
En robust och långsiktig infrastrukturpolitik, nationellt såväl som regionalt, skulle underlätta för bolagen som kör tågen – och i slutänden för resenärerna. När pendlarna känner större trygghet i att ta sig till och från jobbet i tid, då blir också många andra delar av vardagslivet mindre stressande. Det uppdraget ligger nu hos Transdev. Se till att tågen går, informationsflöden fungerar och löften hålls.
Första dagen är alltid lite speciell, men det som räknas är den långsiktiga prestationen, dag in och dag ut.