Swedavias kaos pÄ Arlanda med sÄ lÄnga köer hade kunnat underlÀttas av att flytta en del avgÄngar till Skavsta. NÄgra passagerare har sÀkert muttrat om omdirigeringen, men de flesta hade nog föredragit att slippa vÀntekaoset. En del i detta Àr förstÄs att det Àr olika Àgare mellan flygplatserna, en annan handlar garanterat om prestige. Den statliga flygplats-Àgaren Àr jÀtte i sammanhanget och att erkÀnna att jÀtten har hamnat pÄ ostadiga ben sitter lÄngt inne.
NĂ€r personalbristen blev uppenbar borde alla larmklockor ha ringt pĂ„ en gĂ„ng â och ljudligt sĂ„! ExtraordinĂ€ra lösningar utöver det vanliga borde ha kommit upp direkt, eller Ă„tminstone i nĂ€sta andetag. I stĂ€llet fick passagerarna betala priset. Det Ă€r pĂ„fallande ofta sĂ„ nĂ€r det kommer till samhĂ€llsfunktioner. Strukturella svagheter lĂ€mpas ogenerat över pĂ„ anvĂ€ndarna, pĂ„ dem som betalar. UndermĂ„lig service blir frĂ€mst kundens problem, verksamhetsĂ€garen försvinner in i skuggorna.
Vi har sett detta i samband med polisens evighetslÄnga passtider och i samband med MÀlartrafikens enorma tÄgstrul efter övergÄngen till utföraren MTR. PÄ ett kaosets Arlanda Àr det Àn mer varit övertydligt. Det finns en besvÀrande tröghet i reaktioner och bredare krisinsikt. Det Àr inte bara kunderna som drabbas. TÀnk Àven pÄ all utskÀlld personal, den som stÄr i frÀmsta ledet i mötet med kunderna.
Om inte den högsta ledningen tÀnker snabbt blir organisationen dÀrefter. Hur lÄngt inne sjÀlva tanken pÄ en omdirigering till Skavsta sitter illustreras vÀl i tidningen (14/6) och i DN. Statliga Swedavias styrelseordförande verkar inte ens ha tÀnkt tanken eller stÀllt frÄgan. En tydligare signal om behovet av ett större övergripande grepp om flygtrafiken i huvudstadsomrÄdet gÄr inte att fÄ.
Det Ă€r mycket som kan gĂ„ snett pĂ„ kort tid, via olyckor eller sabotagehandlingar. Det krĂ€ver en beredskap för att dirigera om trafik- och passagerarflöden pĂ„ relativt kort varsel och mellan transportformer. Ă tta timmar i en oviss kö pĂ„ Arlanda, med nödavstĂ€ngda tillfartvĂ€gar via bil och tĂ„g â eller tvĂ„ timmars transport till Skavsta plus kortare vĂ€ntetid dĂ€r, det borde inte vara ett svĂ„rt val att göra.Eftersom Skavsta har utrymme och personal att lösa detta med, hade lĂ€get kunnat underlĂ€ttas snabbare för upp till 30 000 passagerare.
I detta kaos kunde regeringen ha höjt rösten och understrukit möjligheten att tÀnka pÄ möjlig avlastning. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) eller nÀringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) har varit osynliga. Ingen av de S-ledda regeringarna pÄ sistone har varit tillskyndare av Skavsta som resurs, det Àr lÀge att byta fot. Förhoppningsvis dröjer det innan vi hamnar i ett nytt krislÀge efter en pandemi. En situation dÀr aktörer som stora flygplatser har tvingats dra ned kraftigt pÄ bemanning och förlorat kompetens. Men svagheterna inom det breda, lösningsorienterade kristÀnkandet borde verkligen oroa.