Swedavias kaos på Arlanda med så långa köer hade kunnat underlättas av att flytta en del avgångar till Skavsta. Några passagerare har säkert muttrat om omdirigeringen, men de flesta hade nog föredragit att slippa väntekaoset. En del i detta är förstås att det är olika ägare mellan flygplatserna, en annan handlar garanterat om prestige. Den statliga flygplats-ägaren är jätte i sammanhanget och att erkänna att jätten har hamnat på ostadiga ben sitter långt inne.
När personalbristen blev uppenbar borde alla larmklockor ha ringt på en gång – och ljudligt så! Extraordinära lösningar utöver det vanliga borde ha kommit upp direkt, eller åtminstone i nästa andetag. I stället fick passagerarna betala priset. Det är påfallande ofta så när det kommer till samhällsfunktioner. Strukturella svagheter lämpas ogenerat över på användarna, på dem som betalar. Undermålig service blir främst kundens problem, verksamhetsägaren försvinner in i skuggorna.
Vi har sett detta i samband med polisens evighetslånga passtider och i samband med Mälartrafikens enorma tågstrul efter övergången till utföraren MTR. På ett kaosets Arlanda är det än mer varit övertydligt. Det finns en besvärande tröghet i reaktioner och bredare krisinsikt. Det är inte bara kunderna som drabbas. Tänk även på all utskälld personal, den som står i främsta ledet i mötet med kunderna.
Om inte den högsta ledningen tänker snabbt blir organisationen därefter. Hur långt inne själva tanken på en omdirigering till Skavsta sitter illustreras väl i tidningen (14/6) och i DN. Statliga Swedavias styrelseordförande verkar inte ens ha tänkt tanken eller ställt frågan. En tydligare signal om behovet av ett större övergripande grepp om flygtrafiken i huvudstadsområdet går inte att få.
Det är mycket som kan gå snett på kort tid, via olyckor eller sabotagehandlingar. Det kräver en beredskap för att dirigera om trafik- och passagerarflöden på relativt kort varsel och mellan transportformer. Åtta timmar i en oviss kö på Arlanda, med nödavstängda tillfartvägar via bil och tåg – eller två timmars transport till Skavsta plus kortare väntetid där, det borde inte vara ett svårt val att göra.Eftersom Skavsta har utrymme och personal att lösa detta med, hade läget kunnat underlättas snabbare för upp till 30 000 passagerare.
I detta kaos kunde regeringen ha höjt rösten och understrukit möjligheten att tänka på möjlig avlastning. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) eller näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) har varit osynliga. Ingen av de S-ledda regeringarna på sistone har varit tillskyndare av Skavsta som resurs, det är läge att byta fot. Förhoppningsvis dröjer det innan vi hamnar i ett nytt krisläge efter en pandemi. En situation där aktörer som stora flygplatser har tvingats dra ned kraftigt på bemanning och förlorat kompetens. Men svagheterna inom det breda, lösningsorienterade kristänkandet borde verkligen oroa.