Vad lärde vi oss av krishanteringen när vattnet inte längre flödade? Mycket verkar ha gått rätt under de första timmarna, men det finns problem att notera. I början pallade inte kommunens hemsida för trycket. För att planerad kriskommunikation ska fungera väl behöver det vila på en robust teknisk ordning, en som står pall för det oväntade. Kom ihåg att det i andra situationer finns illasinnade aktörer som kan och vill försvåra tillgången till information, för att så oro och skörda kaos.
Tack och lov finns många vägar till god kunskap i närsamhället. Här på SN såg vi hur många, många sökte information hos oss om vad som skedde och vad som gällde. Det är bra. Lokaltidningen kom att fungera som livboj på djupt vatten. Huvudartikeln var olåst på sn.se och därmed tillgänglig även för andra än våra betalande prenumeranter.
Trovärdiga kunskapskällor är guld värda, även i nödens stund. Myndigheternas kriskommunikation behöver därför aktivt bejaka det vidöppna fönster som lokala medier tillför. Även om det förstås innebär mot- och följdfrågor. Summan är uppenbar samhällsnytta.
Public service – i form av P4 Sörmland och SVT Sörmland – var också igång snabbt. Radion och tv:n – inklusive våra regionala kanaler – är ju skattefinansierade. I krisens stund blir de uttalade kanaler för myndigheternas kriskommunikation. Även om det i övrigt förstås handlar om oberoende journalistik, likt det som SN och hela Sörmlands Media levererar.
En annan problematik är utplaceringen av vattentankar på strategiskt valda platser. Ett stort antal hushåll hade inte mycket till beredskap i hemmet, all information till trots. Vattentankar till äldreboenden kom ut betydligt tidigare än tankarna till allmänheten. Då krävdes det vakter för att garantera att de äldres behov kom först. Kösystem är kniviga att styra upp i krisens stund, och behovet av att lösa situationen så snabbt det går för egen del, är en starkt påverkande faktor. Det är mänskligt, men det blir lätt stökigt. Det var inte alla som tog in eller förstod att vattnet var specifikt avsett för de mest utsatta i stunden.
Väktarna gjorde nytta. Att vattentankar saboterades i Oxelösund är ett värre bekymmer. Det destruktiva tar sig utrymme i obevakade ögonblick, trots allvaret i stunden. Ju mer vi kan motverka oordning i krisens stund desto bättre. Missförstånd kan mötas med information, men sabotagerisk kräver övervakning.
Hade en mer specifikt riktad information till områdena runt våra äldreboenden gjort skillnad? Finns det skäl att tänka om rent strategiskt för vad som placeras var? Räckte personalen till när mycket skulle ut på en gång, vilka slet man hårt på? Vad krävs för att komma ut snabbare med allmänhetens vattentankar och ja, även bajamajor? De delar av Nyköping och Oxelösund som var helt torrlagda hamnade snabbt i en utsatt situation. Det blev aldrig panik, men det kan bli i nästa krissituation.
Tack och lov var det många andra platser i närområdet som hade ett beskedligt men ack så välkommet vattenflöde. Om ännu fler hade kört torrt i ledningarna, hade krisorganisationen haft krafter nog att täcka också dessas nödbehov inom rimlig tid?
Nyttan med civil beredskap på bred front är stor. Region Sörmlands utredning av krishanteringen för sjukvårdens del ska därför också bli intressant att ta del av. Vilken effekt gav den snabbt inställda planerade vården? Hur snart kan de drabbade patienterna få tid på nytt? Vilka nya risker uppdagades? Finns det smidigare sätt att möta sjukhusbehoven om vattnet måste kokas?
SN:s prenumeranter kunde under ett flertal dagar efter krisen läsa mer om utmaningarna för den framtida vattenförsörjningen. Det finns mycket att göra och förbereda för hårdare påfrestningar än i dag. Det rena vattnets värde gäller oss alla. Varje dag.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.