En misstro mot flyktingar som har lämnat islam och blivit kristna får aldrig vara utgångspunkten när Migrationsverket ska göra asylbedömningar. Varje fall är individuellt, det kräver djup och noggrannhet.
För många är religiös tro något av det mest personliga vi har. Att den övertygelsen säger mycket om dem själva. På samma sätt som de som inte tror, ser sin ateism som en individuell egenskap, ett eget moget beslut.
Det här behöver vi ha i bakhuvudet när vi läser om fallen Mehdi och Maryam i Nyköping som sedan ett antal år tillbaka lever som kristna och deltar i Oppebykyrkans liv och verksamhet (SN 22/10). En person som riskerar förföljelse i hemlandet på grund av sin religiösa övertygelse kan få uppehållstillstånd i Sverige.
Många kan göra väldigt mycket för att få ett uppehållstillstånd – och många medkännande människor kan säkert sträcka sig långt för att hjälpa någon annan till den möjligheten. Men det finns gränser. När Lars-Olof Holmberg, ordförande för EFS Missionsförening vid Oppebykyrkan, säger med eftertryck att ”Med min kristna övertygelse så kan jag inte ljuga om en sådan sak”, gäller det att lyssna. Han sätter sin egen tro i pant på att bekräfta övertygelsen hos två medmänniskor.
Att lämna islam är ett brott i Iran, det land som Mehdi och Maryam kommer ifrån, ett brott som kan leda till dödsstraff. Migrationsverket försöker avgöra att bytet av tro inte har kommit till för att lättare få asyl. Som verkets rättschef Fredrick Beijer sade till DN ifjol: ”Personen kanske är kristen, men vi kanske inte upplever att det är tillräckligt djupt, utan att det är något som sker här och nu.”
Det är allt annat än lätt att bedöma innerligheten eller djupet i någons tro. Att byråkratiskt slå fast att någon inte är tillräckligt "genuin" i sin tro torde vara ännu svårare. Det framgår också av Migrationsverkets egen årsredovisning för 2019, där arbetet för att göra bedömningarna mer rättssäkra redogörs för:
”Det vanligaste utfallet i grundärenden där konversion åberopas är avslag. Kartläggningen visar regionala skillnader i bifallsfrekvens vilken varierar mellan 18 procent och 33 procent. Även när det gäller utfall i domstol finns en variation mellan regionerna, då bifallsfrekvensen i de olika regionerna skiftar mellan 2 och 15 procent. Resultatet är en indikation på att Migrationsverket brister i enhetlighet vid prövningen av ärenden där konversion eller ateism åberopas.”
Bättre ska Sverige kunna. Både vad gäller förståelsen för konvertiters inre, andliga resa – och att det inte är någon given skillnad på innerligheten hos den som byter tro i Kiruna och den som gör det i Karlshamn.
Olof Jonmyren är politisk redaktör för ledarsidan.