Tidningen har vid flera tillfällen berättat om hur äldre nekats vård och individuella läkarundersökningar under pandemin. Det finns exempel på hur patienter enbart fått palliativ vård i form av morfin. I Karin Wigertz fall informerades varken hon eller hennes familj om beslutet att inleda palliativ vård – ett beslut som fattats på förhand och utan läkarbedömning.
Socialstyrelsen gick i början av pandemin ut med riktlinjer till vården, bland annat Nationella principer för prioritering inom intensivvård under extraordinära förhållanden. Riktlinjerna handlar om hur äldre och sköra ska prioriteras bort från intensivvård om vårdplatserna inte räcker till.
I början av april kom riktlinjer för den kommunala hälso- och sjukvården, som ansvarar för vården av äldre och funktionsnedsatta. I Arbetssätt i kommunal hälso- och sjukvård vid covid-19 uppmanas vårdgivare att på förhand upprätta individuella vårdplaner med beslut om vilken vårdnivå en person ska få.
I dokumentet framgår att bedömningen ska ske "utifrån prognos och de nationella principerna för prioritering inom intensivvård under extraordinära förhållanden". Detta trots att någon vårdplatsbrist aldrig uppstått i Sverige och prioritering inom vården, enligt Folkhälsomyndigheten, aldrig varit nödvändig.
Vårdpersonal har dock på flera håll vittnat om hur principerna tillämpats och äldre prioriterats bort från vård utan att ha läkarbedömts. Att så har skett har även IVO kunnat konstatera i sin stora granskning av äldreomsorgen.
Men Thomas Lindén, chef för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård vid Socialstyrelsen, ser inga problem med hänvisningen till principerna för extraordinära förhållanden, trots att vårdplatsbrist aldrig uppstått.
– Även om rekommendationerna i det dokumentet handlar om en särskild situation som inte uppstod så kan det finnas annan information i dokumentet som är allmän och som man hänvisar till, säger han.
Finns det inte en risk att det tolkas som att det extraordinära dokumentet ska tillämpas redan nu och att det därför har skett för hårda prioriteringar?
– Jag har svårt att förstå det. Jag tycker att det står på väldigt många olika ställen att det är prioriteringar i en extraordinär situation.
Om det finns läkare som gjort hårdare bedömningar på grund av hänvisningen till de här riktlinjerna – anser du då att läkarna bör göra nya bedömningar?
– Har man nekat en patient vård utifrån det här dokumentet, utifrån tron att det inte skulle finnas en sådan kapacitet så har man inte handlat korrekt, eftersom det hela tiden funnits en intensivvårdskapacitet.
Han förtydligar:
– Jag har svårt att se att den situationen skulle kunna uppstå. Men om en läkare har gjort rätt eller fel i en reell eller hypotetisk situation, den bedömningen får nog IVO göra. De är tillsynsmyndighet, inte vi. Så jag kan nog inte uttala mig om just den frågan så som den är ställd.
Du har ingen synpunkt på om läkare eventuellt har gjort hårdare bedömningar än nödvändigt och felaktigt prioriterat bort personer från sjukhusvård?
– Jag kan bara säga att de här riktlinjerna är skrivna för en speciell situation som aldrig uppstod, och de är inte avsedda att tillämpas i någon annan situation än den det tydligt står att de är avsedda för.
Bör man göra en ny bedömning om man har lutat sig mot de här principerna?
– Det beror på vilken del man har lutat sig mot. Prioriteringsprincipen är densamma, och syftet med dokumentet var att just slå fast att det är samma principer som gäller som i andra fall.
Även om det är samma principer så innebär väl riktlinjer för extraordinära förhållanden att man drar en hårdare gräns för vilka som ska få sjukvård?
– Om vården inte räcker till alla så är det en anvisning i vem man inte ska ge vård till. Men eftersom vi aldrig hamnade i en situation där vårdkapacitet saknades så har man aldrig behövt göra den prioriteringen.