Bisarr dramatik utspelade sig på onsdagsförmiddagen på den lilla skogsvägen där sedan drygt två veckor flera hushåll är avskurna från allmän väg.
Vid tiotiden anländer en hjulgrävare, och på tomtägarens instruktion sågar föraren upp låset till vägbommen, som tomtägaren låtit montera den 1 februari.
Därefter kör grävmaskinen in på vägen och sätter en tjälkrok med hammarfunktion i den minst 70 år gamla grusvägen.
När tidningens reporter fotograferar hotar markägaren med att slå sönder kameran.
– Vi har bara fått en beställning att gräva av vägen, berättar grävmaskinisten, som inte vill förekomma med namn.
Hur ser du på att det därmed stänger av flera hushåll från allmän väg?
– Jag visste inte det. [Markägaren] här har sagt att de kan köra ut en annan väg.
Av en slump går maskinen sönder precis när aggregatet sätts i den tjälfrusna vägen. En tekniker kommer till platsen, men under tiden tilltar dramatiken.
Först ringer en grävfirma till tidningen och säger sig också ha blivit kontaktad av tomtägaren, men att man fattade misstankar och vägrade jobbet.
Därefter kommer två grannar från de avskurna hushållen till platsen, och ringer polis som skickar en patrull. Innan den hinner fram anländer Charles-Louis d'Otrante, från Elghammars slott, som äger marken intill byn. Den långe hertigen med utsläppt hår går fram till tomtägaren, som har jackhuvan uppfälld och solglasögon på sig.
Efter kort ordväxling med tomtägaren går hertigen mot sin bil.
– Bommen här ligger på min mark. Så här gör man inte. Jag hoppas att det här är ett missförstånd. Hoppas, säger d'Otrante.
Du är säker på att bommen står på Elghammars mark?
– Jag kontrollerade i morse på kartan.
Hur kommer du att agera?
– Jag kommer att ta det här med kommunen.
Vid det här laget har grävfirman insett vad de håller på att göra, och chauffören talar om för markägaren att de inte utför jobbet utan tydlig karta där det framgår vem som äger marken. Firman lämnar platsen, och det gör även tomtägaren, med länsbussen.
Men nu anländer i stället på kort tid en polispatrull, morfadern i en av de avskurna familjer, som agerar juridiskt ombud – samt en tredje grävmaskinsägare, Krister Kollberg, som tomtägaren bett brådskande gräva av vägen.
– Här kommer inte vi att gräva utan tydliga papper, säger Kollberg, som är baserad i Järna, när han pratat en stund med de församlade.
Byborna vet inte om de ska skratta eller gråta.
– Hur kan det få gå till så här i Sverige? Lantmäteriet ska prioritera ärendet men det tar ändå veckor!
Polismännen från Nyköping står handfallna.
– Vi har pratat om det här på stationen. Det är civilrättsligt.
Kan ni stoppa en grävmaskin från att gräva av här, när det bor folk där uppe?
– Jag vet inte, säger polismannen.
Konflikten kring skogsvägen är en av de värsta granntvisterna på lång tid i Gnesta. Den tog fart när markägaren i höstas sökte bygglov för ett garage på sin obebyggda tomt vid vägen. Samtliga boende i husen strax ovanför tomten yttrade sig negativt i samrådsprocessen.
Markägaren svar blev att den 6 februari spärra av vägen med en vägbom. Sedan dess använder en familj med små barn, liksom de andra boende på platsen, en 150 meter lång stig för att nå sina bilar och komma till jobb, förskola och annat.
Byborna har ansökt hos Lantmäteriet om att få rätt till väg fastställd genom servitut, alternativt att ett befintligt otydligt servitut preciseras. De har också ansökt hos Kronofogden om fri väg, men processerna kan ta månader. I en första omgång har de boende fått kalla handen på ansökan av Kronofogden.
Tomtägaren vill inte uttala sig i tidningen men anser sig ha rätten på sin sida. Personen menar att byborna kan köra på andra sidan tomten och ut på landsvägen, något som dock boende på den sidan nekar till.
På äldre kartor som tidningen sett förefaller tomtägaren äga hela vägsnutten, och det ligger till grund för försöken att spärra av och ta bort vägen. Men på ett par nyare kartutdrag ur Lantmäteriets databas förefaller bara den inre delen av vägen tillhöra tomtägaren, något som alltså byborna och hertig d'Otrante tycks basera sin syn på.
Räddningstjänsten oroas av ärendet.
– Du får inte fram ambulans, de kommer ju inte in där. Då hjälper ju vi givetvis, med transport till farbar väg, vi kanske använder terränggående fordon eller bär ut personerna i fråga som drabbats av någonting, säger Thomas Ydrenius, verksamhetsstrateg vid Sörmlandskustens räddningstjänst.
Ni kan inte hindra att vägen förstörs?
– Du kan ju bosätta dig i stuga som har 200 meter till vägen. Det kan inte vi hindra.
Experter på fastighetsrätt ser ingen möjlighet för en myndighet att akut hindra att vägen förstörs – även om det bor barn längre in.
– Kan byborna visa på ett servitut, som även kan vara muntligt om det upprättades innan 1970-talet, eller på en partsvilja om nyttjanderätt? Då kan tomtägaren göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande och bli skadeståndsskyldig om tomtägaren bryter mot deras rätt, säger Amelia Krzymowska, advokat som skrivit en avhandling om servitut.
Det kräver dock att de boende stämmer tomtägaren i tingsrätt, där hen också kan tvingas återställa vägen om den grävts av.
– Men då pratar vi ett-två år framåt i tiden, för en sådan process.
Omvänt kan byborna anklagas för egenmäktigt förfarande om de klipper upp låset till vägbommen, menar Elisabeth Ahlinder, docent inriktad på fastighetsrätt vid Stockholms universitet.
– Att ta tillbaka sina grejer är inte alltid rätt. Du kan ju rycka tillbaka en stulen cykel men ser du den i en annons kan du behöva fastställa din rätt först.
Margareta Brattström, professor i civilrätt vid Uppsala universitet, ser en liten möjlighet att en tingsrätt kan beordra "kvarstad" och akut stoppa att vägen grävs av.
– Jag spekulerar nu, men om ens rätt håller på att äventyras, så kan den som förfogar över det som äventyras bli förhindrad att vidta åtgärder just nu.
Brattström menar även att banker kan dras in i ärendet.
– Om fastigheten är pantsatt har i princip banken bästa rätt till den. Det måste lantmätaren ta reda på och det kan ta tid.
Gnesta kommun har haft kontakt med byborna och bett lantmäteriet skynda på. Kommunalråd Johan Rocklind (S) ser inget lagstöd att direkt lägga sig i.
– Det är ju otroligt allvarligt om en del samhällsviktiga funktioner inte kan göra det de ska. Därför är det otroligt tveksamt om man får göra så här, men det verkar vara en oreglerad värld.