Helena Anderssons förra hund, Sigge, kunde över 60 olika svampar. Arkivbild.
– Sörmland har väldigt, väldigt bra svampmarker, det är en så otroligt varierad natur.
Helena Andersson är ute i skogen med hundarna när SN ringer. Hon önskar att hösten vore "dubbelt så lång", så stort är intresset för kunskapen hon upparbetat under 16 år: Att ta hjälp av människans bästa vän för att hitta skogens svampskatter.
– Det är ganska lätt. Från början lär man hunden att när den luktar på svampen får den belöning. Direkt.
Helena Andersson har alltid med sig en tub mjukost i fickan: "Det älskar de!"
På söndag klockan 10–13 håller hon gratis guidning i Lötbodalsskogarna, men bara för de 15 först anmälda. Arrangemanget är en del av Naturskyddsföreningens och Artlabs svampsymposium hela helgen, med film, vandring, utställning, panelsamtal och workshop.
Den udda expertisen uppstod med hunden Sigge, Helena Anderssons första hund.
– Jag provade och han tyckte det var det roligaste han gjort. Han lärde sig 60 arter.
Spårade han inte bara all svamp?
– Det året var det extremt mycket vit flugsvamp, han markerade men det blev inget beröm.
Det enorma intresset för hennes kunskap kopplar Helena Andersson till pandemin, där många skaffade hund och sökte sig ut i naturen.
Hur duktig måste man själv vara på svamp?
– Det beror helt på vad du vill lära hunden. Är du nöjd med att den bara kan kantareller, låt det stanna där.
Vad kan gå snett?
– Det absolut viktigaste är att lära hunden att inte äta svamp. Du vill ju ha svampen med hem. Och säg att du tränar hunden på trattkantareller och mitt i klungan kan en av våra allra giftigaste svampar, toppig giftspindelskivling, växa.