– Jag kan gissa att bilarna tycker jag är en idiot när jag kör på 57:an, för det tycker jag när jag kör bil.
Det säger Anna Maria Sylveris, som satt ned foten en stund från sin gråa elcykel. Otaliga förare har annars sett henne i den röda vindjackan och den vita hjälmen konkurrera om körfältet på landsvägarna, som genomgående saknar cykelbanor och ofta breda vägrenar.
Sylveris pendelcyklar varje dag mellan hemmet norr om Gnesta och jobbet på ett boende i Mölnbo, hon har tillryggalagt "70-80 mil på några månader". Kanske 60 av dem på 57:an.
– Det har gått ganska bra, jag har cyklat när det inte är rusning.
Vad önskar du dig?
– Mer cykelbanor.
Varför?
– För att det är helt fantastiskt. För småungar, att kunna cykla när solen skiner. Bensinpriserna är höga. Och för folkhälsan.
Hon känner bara till en enda cykelbana längs landsväg i kommunen: upp till Klämmingen.
– Och den är en halvmeter bred! Och grusad. Det går inte att mötas så bra där.
Kommunen ser gärna gång- och cykelbanor längs statliga 57:an, och för ett år sedan rapporterade tidningen att Trafikverket efter många turer beslutat utreda trafiksäkerhetsåtgärder mellan Gnesta och Björnlunda. En så kallad åtgärdsvalsstudie hade planerats sedan 2019 men drogs igång i fjol och beräknades slutföras samma år.
– Jag vet att den inte är klar än. Den är i slutskedet, säger nu Trafikverkets Knut Hawby till tidningen.
Även om studien rekommenderar en cykelbana kommer den att konkurrera med andra sträckor.