"Man kan ju välja att jobba i en jordkällare men det vill vi inte göra. Vi vill ju vara en modern återvinningsgård med miljötänk", säger förmannen Björn Norgren.
– Man kan åka nästan vart man vill i Sverige, det är skitigt på återvinningscentralen. Plast, kartonger, hästkärror med halm...
Björn Norgren, arbetsledare i laget om tre personer på Gnestas återvinning i Vackerby, granskar kritiskt asfalten. Rampen ser lika välstädad ut som vilken gata som helst.
– Börjar man titta sig omkring... du ser inte skräp! Nya renhållningschefen Jonas Ek ser själv förvånad ut.
– När jag började så var det ju... Jag vet inte hur många gånger jag lagade däcken på maskin. Jag var inne och pluggade minst en gång i månaden, säger Björn.
När personalen fick en lastmaskin insåg han att punkteringarna måste få ett slut.
– Då skaffade jag sopskopa. Vi kommer åt i alla fack!
Renligheten blir en god cirkel – när personalen håller rent, ber besökarna att få låna en kvast sedan de lastat ur. Blomkrukor står framme och personalen har snickrat en egen röd fikastuga.
– Man kan välja att jobba i en jordkällare men det vill inte vi göra. Vi vill ju vara en modern återvinningsgård, med miljötänk och allting.
Chefen nickar nöjt. Jonas Ek började för tre veckor sedan, rekryterad från Nyköping där han länge var chef för sopbilarna. Dessförinnan jobbade han på posten, där han började köra paket direkt efter lumpen och slutade som filialchef.
Nyköpingsbon Jonas Ek är kommunens nya renhållningschef, med ansvar för återvinning, sop- och slamhämtning – och de gamla soptipparna i skogen.
– Gnesta känns väldigt bra. Både kollegorna här och ledningsgruppen, de är ett skönt gäng, säger trebarnspappan som bilpendlar till nya kontoret. Det ligger i en barack – men en trivsam sådan.
I flera år har renhållningen hanterat återvinningen, de tre sopbilarna och de två slambilarna – de körs av privata företag – utan egen chef. Jonas har i uppdrag att lyfta blicken – och det finns att göra.
– Vi är trångbodda, de här tre (personalen på rampen, reds anm) är sjukt driftiga men det finns en gräns. Textilinsamlingen och böckerna, var ska vi ha dem? Och bullerkrav... Det är rimligt att gården ligger längre ut.
Personalen på återvinningsgården har ställt containern för kläder på kortsidan för att få plats.
– Passersystemet hänger på gärdesgården.
Gamla deponier ska han också ta tag i. Men det stora är förstås att uppdraget kraftigt utökas: Kommunen tar vid årsskiftet över Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI:s, åtta återvinningsstationer. Och tre år senare blir det mer noggrann insamling vid tomtgräns.
– Det blir en jättestor skillnad. Vi ska ta hand om allt.
Viker du själv ihop mjölkpaketet?
– Definitivt. Innan jag hade det här jobbet, då var det restavfall och matavfall. Nu är vi duktiga hemma.