På ett kick kunde värdfamiljen bocka av önskelistan, med bland annat barnsaker, sedan lokalbor i Facebookgruppen Gnesta tillsammans svarat upp.
– Vi bor hos min mamma så länge, vi väntar på att skolan ska börja. Hemma bombades det i förrgår, vi är oroliga förstås, säger Irina Tarasiuk, som tillsammans med två barn i lågstadieålder flydde till hennes mamma i Björnlunda redan i slutet av februari.
Under tiden har sonen, 9 år, distansundervisning två lektioner per dag från sin ukrainska skola, och även dottern har hemuppgifter.
– Vi har varit och träffat läraren i Gnesta, det var en trevlig kvinna som berättade om den svenska skolan.
Ett dussintal ukrainska barn har hittills ansökt om att få börja i Gnestas skolor.
– Det är oerhört svårt att planera skolstarten eftersom vi inte vet hur många elever det kommer att röra sig om. Men nu har vi bestämt att hålla ihop den här gruppen, åldersblandat, och intensivköra i förberedelseklass under några veckor, berättar Jenny Wolf, lärare på Dansutskolan och samordnare på barn- och utbildningsförvaltningen.
Hennes förhoppning är att det kan dra igång efter påsk för klasserna F-6.
– Jag har faktiskt ingen aning om hur många som har kommit, säger Jenny Wolf, som denna vecka fokuserar på att rekrytera en lärare och en ukrainsktalande resursperson.
Men kommunen har inte fått några flyktingar anvisade via Migrationsverket – och har nu stoppat merparten av de knappt 90 boendeplatser som skyndsamt började iordningställas efter statens begäran den 9 mars.
– Vi har 15 platser klara. Och vi har beställt ett 50-tal sängar för att vara redo. Men i fredags gick Migrationsverket ut och sade att de dragit ned på antalet platser de behöver, säger flyktingsamordnare Göran Johansson.
I Gnesta tätort lever sedan ett par veckor en ukrainsk kvinna och hennes mamma, på flykt undan kriget.
– Det har berikat barnens och vårt liv jättemycket, i går åt vi ukrainsk gryta tillsammans, säger Emma Bergqvist, vars familj med fyra barn inrett ett vardagsrum till de två kvinnorna. Bergqvist är dock skarpt kritisk till de dagslånga köerna vid Migrationsverkets kontor.
– Att behandla folk som boskap efter vad de varit med om, att man inte har kunnat hitta på sätt att lösa det... Och det är väldigt svårt med information, dottern fick fyra sidor beslut i fredags, mamman väntar ännu.
Familjen Bergqvist såg en förfrågan på Gnesta tillsammans (Facebookgruppen, redaktionens anmärkning) och då var det tal om ett akut boende, men nu är man överens om att de stannar på längre sikt.
En bit ute på landet tar Karin Tarassu med familj emot två flyktingar nu på tisdagen.
– Det är en mamma och en 4-årig flicka. Jag frågade i Gnesta tillsammans och då hörde en kille av sig, det här är en vän till en släkting.
Tarassu har gjort iordning ett gästrum och ett kök i ett uterum, och när hon bad om grejor i sociala medier rasslade det till.
Många flyktingar från Ukraina väljer att bo hos släktingar eller frivilliga, hellre än att bussas till en kanske avlägsen statlig förläggning.
– Det tog ju ett par timmar i stort sett. Folk har varit jättehjälpsamma och jättegenerösa. Och utöver listan jag lade ut har folk erbjudit sig att swisha en slant, fylla kylen, betala för cykelservice, säger Karin Tarassu, som själv har ursprung i öst.
– Jag har ryskt ursprung på min farfars sida. Sällan får jag väl bättre tillfälle än nu!
Ute i Björnlunda har Irina Tarasiuk och mamma Rita just varit och hämtat id-kort i Flen. Hennes man, som bor utanför Lviv i västra Ukraina, ingår i hemvärnet.
– Ingen vet något om framtiden, det går inte att planera. Jag är nervös varje dag, säger Tarasiuk, som hoppas själv få börja studera svenska snart.