Den tidigare förbommade och sedan avgrävda vägen till tre hushåll i Gnesta kommun är sedan någon månad farbar, efter att okända personer forslat bort delar av bommen och lagat vägen.
– Vi har en bil som får vara inne vid huset och en som får vara ute nattetid, om något skulle hända, säger mamman i barnfamiljen som i två månaders tid parkerade i grannbyn och gick genom skogen hem, och även trakasserats med anmälningar till socialtjänsten.
Men bybornas försök att lösa situationen via Lantmäteriet och Tingsrätten är hittills fruktlösa. Lantmäteriet har föreslagit olika lösningar men samtliga har förkastats av en eller flera parter.
I dagarna väntas en lantmätare träffa Trafikverket på plats, sedan verket uteslutit hans förslag om ny utfart då den kunde bli trafikfarlig.
En av tomtägarna som blockerat vägen begärde den 26 april 326 328 000 kronor i ersättning för sin halva av den obebyggda tomten, om någon del av den skulle fortsätta att fungera som väg för byborna.
Lantmäteriets ersättningsutredning landade den 5 april i att tomtägarna totalt bör ersättas med en betydligt lägre summa, 146 300 kronor, för servitut eller gemensamhetsanläggning på vägen.
Bybornas advokat Per Sandell har förkastat argumenten från tomtägarnas ombud Monica Nebelius Lüning att bybornas befintliga servitut skulle ge dem "möjlighet att ta sig till och från sin fastighet." Servitutet omfattar endast en "död vägbit som är spärrad i båda ändar", påpekar Sandell.
I en liten ort nära fastigheten bor en äldre kvinna vars pappa köpte hela den nu omstridda fastigheten på 1950-talet och senare styckade av de tomter som nu blivit ytterligare två hushåll. Kvinnan jobbade i decennier i området och hennes barn växte upp i huset där den drabbade barnfamiljen nu bor.
– Pappa köpte ju alltihopa på dödsboauktion efter en häradsdomare och då följde den lilla tomten med. Det var aldrig tanke att någon skulle bygga där, det är för nära vägen och inte så stort.
Vad tänker du om att servitut för utfart saknas?
– Vi har aldrig haft en tanke på det, vi skötte vägen och plogade och skottade. Det finns ingen annan väg.
Hon är bestört av tomtägarnas agerande.
– Jag har så dåligt samvete att jag inte kan sova på nätterna att jag inte själv köpte tomten av min syster när hon sålde, säger kvinnan, som bodde på platsen till 1992.