"Hon kunde fått ett bättre slut tycker jag, jag tycker hon var värd det. Det är alla värda, alla gamla är värda ett fint slut för de har slitit och släpat", säger Mia Pettersson (längst till höger) tillsammans med Sussie Schäf och Kicki Pettersson.
Det var i somras som Gun Höglund ramlade i sitt kök, hemma i Gnesta. Efter besök av hemtjänst blir hon liggandes på soffan i flera dagar innan ambulans tillkallas. Detta trots att hon larmar flera gånger – fem gånger bara den första kvällen – är uppenbart medtagen och har synliga skador. Efter tre dagar på Nyköpings lasarett avlider hon.
SN möter döttrarna Mia Pettersson, Kicki Pettersson och Sussie Schäf hemma hos Kicki Schäf. De är arga och ledsna.
– Mamma tyckte inte om sommaren när semestern kom och det var semestervikarier. Hon tyckte det blev mycket ändringar, att personalen var stressad och att många var ovana, säger Kicki Pettersson.
På köksbordet ligger dokumentation som de har begärt ut: journal från hemtjänst och Nyköpings lasarett, larmlistor där man kan läsa vid vilka klockslag som Gun larmat personalen. Här finns även ett yttrande från patientnämnden med svar på frågor som familjen ställt till socialförvaltningen.
Kritiken från familjen är hård. De menar bland annat att journalföringen har varit bristfällig och att personalen varit ovan och brustit i rutinerna, något kommunens egen utredning av händelsen också visar.
"Det här är stort, det handlar inte bara om mamma, om det här kan hjälpa andra. Vi får inte tillbaka mamma men man blir förbannad för att hon har lidit i två dygn och inte fått den hjälp hon ska ha", säger Kicki Pettersson.
– När man läser papperen ser man att händelseförloppet inte kan stämma. Det finns förlopp som inte är dokumenterade som de ska vara. I journalen står det att någonting är fel och att hon hade ont. Och de har inte gjort någonting åt saken, de har bara låtit det vara, säger Sussie Schäf.
Enligt familjen har mamman vanvårdats och bland annat fått ligga i sin egen avföring.
I journalen, som SN tagit del av, står att Gun Höglund dagen efter fallet inte mådde bra, inte hade matlust, hade ont i hela kroppen och hade ett blåmärke på en arm. Nästa dag var hon blek och kallsvettig, och kunde inte gå på toa. Då skriver personal att sjuksköterskan ska kontaktas. Trots anteckningen uteblir besöket.
Inte förrän den tredje dagen, när en i personalen slår larm och enligt Kicki Pettersson säger: "Jag åker inte härifrån förrän Gun har kommit iväg med en ambulans", kommer ambulansen.
"Socialnämnden har tagit fram åtgärder som ska vidtas med anledning av det allvarliga missförhållande och den allvarliga vårdskada som uppstått för min mormor. Jag kommer fortsatt att vara övertygad i min syn att vi ska ha en värdig och trygg omsorg för våra äldre. Det kommer jag att fortsätta att arbeta för", säger kommunalrådet Linda Lundin (S) vars mormor ärendet handlar om.
Gun Höglund är även mormor till Linda Lundin, som är kommunalråd i Gnesta kommun.
– Jag tampas med mina känslor då jag känner en stor sorg, förtvivlan och ilska över omständigheterna efter fallolyckan. Jag förstår att det inte går att ändra på något i efterhand när det redan har hänt. Jag önskar att det inte skulle ha hänt och att ingen annan får uppleva samma sak, säger hon till SN.
Tidningen har sökt socialförvaltningen för att de ska få bemöta kritiken. Monica Persson, enhetschef för hälso- och sjukvården, svarar i ett mejl:
– Vi kan tyvärr inte uttala oss om enskilda fall då vi vill skydda enskilda individers sekretess. Vi arbetar aktivt med avvikelser och lex Sarah och lex Maria inom vår verksamhet för att de som tar del av våra insatser ska känna sig trygga och få det stöd de behöver. Alla som tar del av våra insatser ska känna sig trygga och inte fara illa. Därför tar vi den här händelsen på största allvar och agerar skyndsamt för att utreda och vidta åtgärder för att detta inte ska hända igen.
Gun Höglunds familj är inte nöjd och vill att hon ska få upprättelse.
– Vi kommer gå vidare med polisanmälan om Ivo går på vår linje. Det viktigaste som bör komma fram är att missförhållanden har lett till hennes död, säger Sussie Schäft.
"Personalen har gått där på sina uppdrag fem gånger om dagen och inte sett att hon har brutit sig. Att hon är kallsvettig och inte har ätit. Att de inte bryr sig, sån nonchalans! Hon skulle ha levt vidare, hon hade levt i många år till", säger Mia Pettersson.