"Alla lajvar av olika anledningar. En del för att ha härliga kompisar, en del för att få vara i en miljö som de känner sig hemma i och en del lajvar för att bearbeta skit. Andra för att det är så himla kul och för att få det här ruset", säger Cornelia Stjernlöf.
Genom att göra hobbyn till sitt arbete ser Cornelia Stjernlöf till att få uppleva den där pirrkänslan så ofta som möjligt. Hon och maken Jonathan Stjernlöf arrangerar lajv runt om i landet under namnet Dreamsmith. Närmast väntar ett på pirattema utanför Hällefors och sedan tredje upplagan av lägret Umbra lyceum, en magisk trolldomsskola med inslag från nordisk folktro, i nutid, utanför Sparreholm.
– Jag har upptäckt så mycket av mig själv när jag har lajvat. Det har stärkt min självkänsla enormt, säger Cornelia Stjernlöf.
Själv gick hon på gymnasiet när hon testade för första gången. Hon och hennes bästa kompis blev medbjudna på ett lajv och Cornelia var osäker in det sista men är väldigt glad att hon provade.
– Trots att jag var klassens tönt tänkte jag att jag nog ändå var lite för cool för det här med lajv, säger hon skämtsamt.
I dag är hon 32 år och bor utanför Malmköping med man och fyra barn. Livspusslet kan lätt ruta in tillvaron i en viss typ av roll – kanske är det därför hon älskar att leva ut inom spelets ramar.
– Det är så häftigt att komma in i ett sammanhang och känna att man får vara hur man vill, säger hon.
Hon tror att det kan vara bra att ge utlopp för de sidor man upplever som sina dåliga.
– Här kan man leva ut dem på lek och inser kanske att det inte var så farligt. Jag tror att det blir mindre självhat hos en individ som verkligen kan få bottna i sig själv, som får lära sig hur man kan göra på ett sätt som inte är skadligt för någon, säger hon.
Smink och tandfärger, naturtrogna lösskägg och läskiga gaddar. Cornelia Stjernlöf har en hel del hjälpmedel när det är dags att svida om.
Extra intressant tycker hon att det är när barn och unga får upptäcka att man kan välja att plocka fram olika sidor av sig själv. Kanske har de en viss roll i skolan som upplevs som svår att släppa?
– Genom lajvet kan de upptäcka att de kan vara jätteschyssta. Eller lite mjukare.
I ett förberedande formulär kan deltagarna få svara på frågor som: hur brukar du vara? Hur vill du att din karaktär ska vara?
– Det spinner loss i ungdomarnas hjärnor när de inser att de inte behöver vara som de har varit tidigare.
Dessutom upplever hon att spelet är ett bra sätt att hantera saker i vardagen, allt från sidor av henne själv som hon inte alltid släpper fram annars till frustrationer som har fått skjutas åt sidan.
– Som när man är riktigt trött och irriterad och det är någon som är otrevlig på jobbet och man skulle vilja trycka till den jäkeln men låter bli för att man är en lugn person med sunda gränser – då kan man åka iväg på lajv och få balla ur lite, säger hon och skrattar.
"Postapokalyptiska lajv där man bara äter mat ur konservburkar är de tuffaste för mig, då tänker jag 'snälla, kan vi bara ta hand om vår jord så vi inte hamnar i det här på riktigt'", säger Cornelia Stjernlöf.
Trots att Cornelia ser stora värden i lajvandet när det gäller just självutveckling är det inte allt. Framför allt tycker hon att det är otroligt roligt och lustfyllt.
– Som på våra piratlajv! Då klär vi oss i snygga piratkläder, äter buffé med helgrillat vildsvin och låter ölet flöda. Samtidigt kan tio personer sitta med luta och fiol och spela medan andra sjunger och dansar.
Hon har lajvat på teman som postapokalyps, sci-fi, vampyr och klassiskt fantasy. Framöver väntar något hon har drömt om sedan hon var tonåring: ett stenåldersfantasylajv.
– Det känns så svårt! Man kan inte ha lyktor, dass eller tält. Men det kommer att bli så kul, med schamaner och fokus på klanliv och praktiska göromål. Hur tänkte man då? Vad hade man för vision i världen?