"Vi har jobbat enormt med att få in alla papper till Migrationsverket. Jag tror att vi kompletterade fyra eller fem gånger. De har granskat in i minsta detalj", säger Monica.
I uterummet hemma hos Mohammad Sadiqi finns odlingar av tomater, jordgubbar, persilja och gräslök. Allt det gröna vittnar om ett stort intresse. Här trivs han bra.
– Jag känner mig hemma på något sätt, säger Mohammad.
Men vägen hit har varit smärtsam. För åtta år sedan kom Mohammad till Sverige som ensamkommande flykting. Familjen blev kvar i Iran, efter att ha flyttat dit från Afghanistan.
När tidningen först träffar Mohammad sommaren 2022 ska han snart ta studenten. Han är förväntansfull. Den stora dagen blir lyckad. Efter studenten får Mohammad ett fast jobb inom hemtjänsten.
– Det var lite det som öppnade möjligheterna till det som har hänt. Att få lånelöfte och kunna köpa lägenhet, säger Monica Wahlne.
Hon har blivit som en extramamma för Mohammad sedan de träffades i Nyköping, då Monica arbetade på det som då var ett HVB-hem för ensamkommande barn.
Mohammad berättar att det inte har varit lätt att söka jobb:
– Jag upplever att om man heter Mohammad här i Sverige så är det svårt att få jobb. Jag är utbildad undersköterska och det ska inte vara några problem att börja jobba i vården. Jag har sökt jobb och har fått nej eller inga svar. Ett namn ska inte hindra mig. Jag kan tänka mig att om jag skulle byta namn så skulle det vara mycket lättare att få jobb.
Under våren kontaktar tidningen Mohammad igen, men han meddelar att han inte kan träffas. Han skriver att han inte mår bra och känner sig maktlös. Han saknar ork i själen, skriver han.
– Det var ett helvete. Jag kunde inte koppla av på något sätt. Det var stress från många olika håll, framför allt från Migrationsverket. Jag hade en känsla av att det skulle bli samma sak som förut, då hade jag väntat i nio månader på ett beslut. Den här gången gick det lite fortare.
Det hinner bli juni innan beslutet kommer, där det står att Mohammad beviljas permanent uppehållstillstånd. Idag mår han bättre.
– Jag var jättenervös. Först ringde jag till Monica och berättade. Jag var jätteglad. Nu kan jag planera min framtid på ett annat sätt. Jag kan göra mycket som jag inte kunde göra förut. Jag känner mig mycket lugnare. Det är lättare att somna på nätterna, säger Mohammad.
– Vi har jobbat enormt med att få in alla papper till Migrationsverket. Jag tror att vi kompletterade fyra eller fem gånger. De har granskat in i minsta detalj, säger Monica.
Hon befinner sig i skogen och plockar blommor när Mohammad ringer för att berätta om beslutet.
– Sedan fick du blommorna och några veckor senare gick vi ut, käkade pizza och firade, säger Monica glatt och tittar på Mohammad.
I framtiden funderar Mohammad på att studera till fysioterapeut. Han vill även hälsa på familjen i Iran, som han äntligen fick träffa i höstas. Det var en dröm han hade, efter att inte ha sett dem sedan 2015.
– Nu håller jag på att planera att få ihop semester till nästa år och åka till min mamma igen.