Om två månader ska själva golvet till laboratoriet vara klart.
Grävmaskinen körs för fullt på platsen där laboratoriet i Studsvik byggs. Den här veckan har bygget dragit igång ordentligt.
– Det är kul! Nu börjar stressen, utbrister Jocke Sandström, platschef på Bemab.
Det blir ett tight schema för att klara deadline om två månader, då själva golvet ska vara klart.
Till hösten nästa år är planen att huvudpersonerna, tillika fiskarna, ska flytta in. Där ska de leva, från ägg till vuxen fisk. Genom att bedriva forskning och arbeta med fortplantning och stödutsättning, ska stiftelsen Baltic waters bidra till att återuppbygga lokala bestånd av kallevande fiskar i Östersjön – ett hav som lider till följd av bland annat övergödning och hårt fisketryck.
– Östersjön kan upprätthålla en massa liv, men fisken har inte hunnit anpassa sig till de förutsättningar som råder just nu. Det stör i första hand reproduktionen. Det vi tittar på är om vi kan hjälpa fisken förbi det känsliga larv- och äggstadiet för att sen klara sig i havet, säger Konrad Stralka, VD för Baltic waters.
Såhär ska laboratoriet i Studsvik se ut när det är färdigt.
Konrad Stralka, VD för stiftelsen Baltic waters.
Totalt satsar stiftelsen 170 miljoner på laboratoriet, vilket inkluderar finansiellt bidrag från bland annat Axfood som blivit en samarbetspartner.
Det blir omkring fem nya arbetstillfällen i ett första steg. Med full bemanning räknar Konrad Stralka med tio personer, utöver de som är anställda på universitet eller med specifika projekt. Med fast personal och projektpersonal kommer laboratoriet ha drygt tjugo anställda.
Laboratoriet ska också agera bas för projektet Recod, som syftar till att öka torskbeståndet i Östersjön genom utsättning av torsklarver i Tvären utanför Nyköping.
Under en utsättning av torsklarver i Tvären utanför Nyköping, som en del av projektet Recod, var tidningen med. Bild från 2022.
Johanna Fröjd är en av de som jobbar med projektet Recod. Bild från 2022 när torskyngel sattes ut.
Hur försäkrar ni er om att fiskarna kommer ha det bra på laboratoriet?
– Det är ett ständigt arbete vad gäller just djurhälsa. Vi har väldigt strikta regler. Det är ingen annan som riktigt har gjort det här på kallevande Östersjöfisk, så det fanns inte så mycket kunskap innan. Vi hade en ganska stor dödlighet första året på fisken.
Att tända lampan vid inträde i fiskhallen och att tillåta besökare var stressande för fisken på stiftelsens laboratorium på Gotland, berättar Konrad Stralka.
– Vi har lärt oss jättemycket om hur vi ska hålla fisken så att den trivs. I de nya laboratorierna har vi lampor som simulerar en dygnsrytm. Om någon skulle gå in och tända en arbetsbelysning så tänds den under bassängerna, så den påverkar fisken rätt lite. Det är sådana saker som vi bygger in i systemet för att det ska bli rätt från början.
Vad händer med fiskarna när de observerats?
– Vi vill ju inte påverka genetik på något sätt, såvida det inte är ett uttalat mål. Men när det gäller de fiskar där vi jobbar med stödutsättningar, har vi de aldrig längre än tre år. De kommer till oss när de är ganska små, växer till sig och leker spontant på labbet. Efter tre år sätts de tillbaka.
Hur länge räknar ni med att driva laboratorium? Om torsken har svårt att föröka sig själv – vad händer sen?
– Svagheten i vårt projekt är att om vi upphör med utsättningar, så blir det ingen ny fisk. Vi tror dock att om det visar sig att det här fungerar, så är det ju inte vi som en privat forskningsstiftelse som ska driva sådant här, utan då tror vi att det här skulle bli en del av Sveriges, och hela Östersjöns, marina förvaltning.