Åkroken, ytan vid Nyköpingsån som under ett decennium varit ett av stadens mest utskällda projekt, är klart. Det invigdes på måndagsförmiddagen av dagisbarn från Klockbergets förskola.
En av de som fick gå på röda mattan var Astrid Jyskiy, 4 år. Hon tar en tugga av sin bulle och berättar att det stora hamsterhjulet var det roligaste i parken.
– Det var svårt, säger hon.
Det har varit många turer innan kommunen kunnat färdigställa Åkroken. Man har behövt vänta på långa utgrävningar, sanering, en försenad stentrappa från Portugal, och se till att det inte blir jordskred på platsen – som det funnits en risk för.
Projektet har kostat över 20 miljoner, exklusive utgrävningen. Men nu är det alltså klart.
Pat Radestedt, stadsträdgårdsmästare på Nyköpings kommun, är tacksam över att man spenderat så pass mycket pengar.
– Det känns så härligt! Efter alla dessa år! Dels att det äntligen blir av, vi har jobbat i minst tio år, och att vi fått satsa, säger hon och fortsätter:
– Vi har fått göra en specialbyggd, ovanlig lekpark som bygger på utgrävningarna man gjorde här.
Det har varit röster som varit kritiska kring Åkroken. Vad hoppas du att de tycker om den nya parken?
– Kan man bli annat än nöjd? Det är alltid några som tycker annorlunda men jag tror de flesta blir jättenöjda över det här fantastiskt vackra området.
– Vi började med att leta efter färdig utrustning som påminner om medeltid, men sedan bestämde vi oss för att specialbygga lekutrustning i samarbete med museet, inspirerat av föremål man har hittat här.
När kommunen bestämt hur parken ska se ut har man tagit inspiration av de utgrävningarna som gjorts. De äldsta fynden vid Åkroken är redan från 1200-talet. Då var ån ungefär 100 meter bred, och vattnet har sjunkit 3 meter sedan dess.
En som varit med och utformat några av idéerna är Björn Pettersson, arkeolog på Sörmlands museum. Bland annat är parken inspirerad av medeltida båthus som upptäckts. Den är också dekorerad med färgglada pärlor.
– Vi har hittat glaspärlor som är gjorda i en teknik som heter mille fiori. Man har som en polkagris med massa trådar i, så rullar man det till en liten pärla. Vi hittade sälben, så vi har sälar i parken, och det finns små snurror som är inspirerade av sländtrissor som man spann tråd på.
– Det har blivit jättefint, avslutar han.