– Här har jag koll på alla bussar som finns i hela Nyköping, säger Anastasia Burnukina och skrattar.
Hon pekar ut genom köksfönstret från sin lägenhet i Östra Kungsladugården, på parkeringsplatsen nedanför där stadens gröna bussar har sin uppsamlingsplats.
Hon kom till Sverige den andra mars 2022. SN har tidigare berättat om hur hon lämnade Kiev med döttrarna Victoria, 17, Sonya, 10 och katten Mars. Först flyttade hon in hos sin mamma på landsbygden utanför Nyköping, som bott i Sverige med sin svenska man i flera år. Nu siktar Anastasia på att skapa ett eget liv för sig och sina barn inne i Nyköping.
– Jag var tillbaka i Ukraina i somras och hämtade mina sista grejer. Det var svårt, alla är så vana vid krig där nu.
Det hade bombats väldigt nära hennes hem i Kiev och hennes födelsestad Luhansk är ockuperad av ryssarna sedan 2014. Pappan till hennes barn befinner sig fortfarande där. Ibland får de ett kort sms om att han lever, men det är allt de vet.
Anastasia pratar svenska nu, och har en deltidstjänst i skolan som assistent fram till sommaren.
– Jag hjälper ukrainska barn, de behöver mycket hjälp för att komma till rätta här och förstå allt.
Hennes yngsta dotter Sonya är trött på att flytta, berättar hon. Familjen hade flyttat fem gånger sammanlagt innan de kom till Sverige. De trivs alla i Nyköping och tillbringar gärna lediga stunder på Rosvalla, som barnen enligt Anastasia älskar.
Hon uppfattar svenskar som väldigt hjälpsamma.
– Jag tror vi har mycket gemensamt, ukrainare och svenskar.
Hon säger att hon känner sig redo för ett liv i Sverige. Att lära sig ännu bättre svenska så att hon kan söka jobb. Men hennes uppehållstillstånd är temporärt, och på frågan om hur hennes förhoppningar för framtiden ser ut får hon tårar i ögonen.
– Kriget måste ta slut.
Anastasia berättar att hon trodde att hon skulle kunna hjälpa de som är i Ukraina mer utifrån, innan hon kom till Sverige. Men det har varit svårt, hon har fullt upp med att lära sig svenska, söka jobb och navigera sig fram i det svenska samhället utan personnummer. Det gör allt från att betala räkningar till att köpa bussbiljetter mer komplicerat, när hon inte har bank-id.
– Många ukrainare jag pratat med är förvånade över att Sverige inte är lika digitaliserat som Ukraina. Då förklarar jag att det är digitaliserat, det är bara inte vi som har tillgång till det, ännu.