Då ville Gustav inte leva – nu har allt vänt

Livet för Gustav Eberstål rasade och höll på att ta slut. I dag är allt annorlunda. Nu vill han råda bot på stigmatiseringen kring psykisk ohälsa.

För några år sedan ville inte Gustav Eberstål fortsätta att leva. Men med rätt hjälp från sjukvården och kommunen, samt tack vare stödet från sin omgivning, har han kommit vidare i livet.

För några år sedan ville inte Gustav Eberstål fortsätta att leva. Men med rätt hjälp från sjukvården och kommunen, samt tack vare stödet från sin omgivning, har han kommit vidare i livet.

Foto: Jens Alvin

Nyköpings kommun2020-03-17 10:28

– Jag hade nått botten, men med hjälp av små steg har jag klättrat uppåt igen, säger han. 

Gustav Eberstål, 33, bor i en lägenhet i Isaksdal i Nyköping. Varannan helg kommer hans barn på besök. När han själv gick i skolan upplevde han sig som mobbad, utan att någon satte stopp. När han var 16 år gick hans pappa bort i cancer och därefter fick han sin första depression. Under åren fortsatte den psykiska ohälsan. 

– De coola sportkillarna hånade och förminskade mig. När jag fick höra elaka saker satte det sig på näthinnan. Ångesten var periodvis omfattande, jag var trött och kände ingen lust att göra någonting, säger Gustav.

Efter skoltiden började han arbeta på Eberspächer, men blev i flera omgångar sjukskriven från sitt jobb. 

Ångesten som hade tärt på hans kropp blev till slut för mycket. I slutet av 2017 försökte han att avsluta sitt liv.

– Jag blev besviken när jag vaknade på sjukhuset och fortfarande levde, säger Gustav.

Efter händelsen kopplades både psykiatrin och socialpsykiatrin i kommunen in. Han har sedan dess gått i kognitiv beteendeterapi och fått ett brett stöd från såväl vården som kommunen. Det kom att bli hans vändning. 

Han har också lärt sig att förstå varför det blev som det blev. 

– Jag hade inte bearbetat de saker som tidigare uppstått i livet. I stället hade jag gått runt med dålig självkänsla under en väldigt lång tid. I efterhand kan jag inte förstå hur jag kunde göra så här mot mina barn. Men i en djup depression går det inte att tänka rationellt. Man är helt övertygad om att man gör alla andra en tjänst om man försvinner, säger han och fortsätter:

– Men med det stöd jag fått, även från mamma, min lillasyster och mina vänner har jag börjat tro på mig själv igen. Min kurator sa till mig att det inte går att vila upp sig från en depression, det är också därför jag har tagit nya tag. Två dagar i veckan jobbar jag på en skola i kommunen som en extra resurs. I dag mår jag väldigt bra.

Anledningen till att Gustav väljer att berätta sin historia är för att få bort stigmatiseringen kring psykisk ohälsa. Sedan en tid tillbaka är han volontär i Suicide Zero. Organisation jobbar för att minska självmorden i Sverige, vilket vi berättat om tidigare

– Jag tycker att man ska prata om psykisk ohälsa redan på högstadiet. Det gäller att avdramatisera det hela. Jag hoppas att fler vill jobba förebyggande, säger han.

Här kan du få hjälp

Akutnummer: 112

Vårdguiden: 1177

Minds självmordslinje: 90 101, alla dagar kl. 06–24

Jourhavande medmänniska: 08–702 16 80, alla dagar kl. 21–06

Jourhavande präst: Kopplas via 112, alla dagar kl. 21–06

Bris – för barn och unga under 18 år: 116 111, alla dagar kl. 14–21

Spes – stöd och hjälp till efterlevande: 020–18 18 00, alla dagar kl. 19–22

Jourhavande adoptionskompis – för dig som är adopterad och vill prata med någon annan adopterad: 020–64 54 30, tisdagar kl. 18–21

Källa: Suicide Zero 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!