Torgerd Jansson vill se att kommunerna får möjligheten att anställa läkare i äldreomsorgen.
När coronasmittan bröt ut i våras orsakade bristerna i äldreomsorgen att äldre nekades sjukvård, vilket kostade liv. Bland många andra drabbades Karin från Katrineholm. Hon antogs ha Covid-19, och fick därför enbart palliativ vård istället för den antibiotika för sin infektion som hade kunnat rädda henne.
De alarmerande uppgifterna har medfört att moderniseringsprojektet Ädelreformen, som klubbades igenom 1992, uppmärksammades under våren.
Torgerd Jansson (S), som var projektledare, berättar om problemen reformen skulle åtgärda:
– Innan reformen kunde äldre människor bo på landstingens långvårdsavdelningar i åratal. Det var inget bra sätt att bo som gammal. Är man sjuk ska man naturligtvis vara på sjukhus, men att vara gammal och behöva mycket omvårdnad är inte primärt att vara sjuk.
Målet var att erbjuda äldreomsorg värdig ett modernt välfärdssamhälle; sängplatser i någon av de delade salarna på långvårdsavdelningarna skulle bytas mot egna lägenheter. Ädelreformen flyttade därför ansvaret för äldreomsorgen från landstingen till kommunerna, medan sjukvårdsansvaret låg kvar hos landstingen. Livskvaliteten skulle höjas, och fokus flyttas från sjukvård till omvårdnad. Det gav snabba resultat.
– Medellivslängden för de som togs in på boenden i Katrineholms kommun förlängdes med två år snabbt efter reformen. Det visade sig att de gamla mådde mycket bättre när de hade sitt eget utrymme – det blev helt enkelt roligare att bli gammal, berättar Torgerd Jansson.
Men allt blev inte bättre. De gamla långvårdsavdelningarna hade haft ansvariga läkare specialiserade på ålderssjukdomar på plats – en av dem beskriver på SvD:s debattsida hur syrgasbehandling och dropp då var självklara behandlingar. Än idag sker samma behandlingar i regel inte på boenden.
Socialstyrelsens första uppföljning visade att reformen orsakat nya brister i äldreomsorgen och pekade då bland annat på medicinsk kvalitet och säkerhet. Dessutom fanns betydande brister i informationsöverföringen och samarbetet mellan vårdgivare i det nya omsorgslandskapet. Den äldrevårdsutredning som presenterades 2004 konstaterade vidare att reformen medfört oklarheter i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting. Att dessa brister kvarstått blev tydligt när coronasmittan tog sig in på landets äldreboenden.
– Det är fullkomligt tragiskt. Ädelreformen misslyckades då alldeles för lite medicinska resurser fördes över till kommunerna. Från kommungruppernas sida stred vi oerhört hårt för att få med medicinsk personal till kommunerna. Vi ville ha över läkare – men det satt otroligt hårt från landstingsvärlden. Jag är fortfarande väldigt ledsen över det. Läkarnas hantering av våra äldre under pandemin har tydligt visat att nuvarande system inte fungerar tillräckligt bra, säger Torgerd Jansson.
Idag är hon ordförande i kommunfullmäktige i Katrineholm. Hon jobbar fortfarande med omvårdnadsfrågor och efterfrågar en större nationell politisk vilja att förbättra äldreomsorgen.
– Det är en kärnfråga för välfärden, och jag blir så ledsen när man klagar på kommunerna för att vi inte satt in läkarinsatser i äldrevården. Kommuner har inga möjligheter att göra det, och det borde man rätta till!
Lena Marmstål Hammar är sjuksköterska och docent i vårdvetenskap vid MDH. Hon vill att hälso- och sjukvårdslagen ska ta större plats i äldrevården, då socialtjänstlagen, som är styrande idag, inte är anpassad efter en befolkning som blir allt äldre och sjukare.
– Reformen behöver uppdateras. När ädelreformen klubbades igenom blev man inte lika gammal och därför inte heller lika sjuk som man blir idag. Ju äldre vi blir desto större är risken för sjukdom eller funktionsnedsättning. Många som arbetar inom äldreomsorgen inte har adekvat utbildning – ändå genomför de hälso- och sjukvårdsuppgifter som inte är relaterade till socialtjänstlagen.
Lena Marmstål Hammar tycker därför att man behöver "vända på" Ädelreformen: hälso- och sjukvårdslagen bör styra och socialtjänstlagen vara ett komplement snarare än tvärtom. Hon understryker behovet av utbildad personal, och menar att är svårt att säkerhetställa att sjukvård tillkallas i rätt tid när personalen saknar vårdkompetens.
Framför allt vill Lena Marmstål Hammar se fler sjuksköterskor i kommunernas regi. Hon menar att de som finns på boenden idag är alldeles för få i relation till hur många de har hand om; de hinner helt enkelt inte arbeta nära de äldre.
– Sjuksköterskor vet när det är dags att tillkalla läkare och kan exempelvis administrera syrgas på läkares ordination. Då krävs förstås att den möjligheten finns, vilket den sällan gör på boenden eller i hemtjänsten. Vilken vård som skall kunna ges inom äldreomsorgen behöver diskuteras och omformuleras, men en sak är säker: specialistsjuksköterskor med inriktning mot vård av äldre och demens behövs för att kunna utveckla verksamheten långsiktigt och för att handleda personal i det dagliga arbetet.
Tror du att möjligheten att kommunalt anställa läkare hade förändrat äldreomsorgens förutsättningar?
– En läkare har inte sitt specialistområde med inriktning på omvårdnad utan är specialister i medicin, medan sjuksköterskor har både och. Att anställa kommunala läkare är förvisso en god idé, men det löser inte grundproblemet med så få sjuksköterskor och outbildad personal.
Via en enkät riktad till landets kommunalanställda sjuksköterskor har ett antal svarande berättat att läkare under våren ordinerat palliativ vård utan att träffa patienten. I flera fall har sjuksköterskorna, som jobbat nära patienterna, motsatt sig detta. Lena Marmstål Hammar, som är en av forskarna bakom enkäten, berättar:
– Sjuksköterskorna berättade att det förekom att läkare satte likhetstecken mellan Covid-19 och insättande av palliativ vård utan att ha sett personerna. För de läkare som hade kunskap om personen upplevdes besluten mer grundade, men sjuksköterskorna vittnar om att det många gånger inte varit fallet under pandemin. Det har funnits en föreställning om att äldre inom äldreomsorgen inte klarar sig igenom en sådan här infektion, men det behöver absolut inte vara fallet.
Lena Marmstål Hammar vill se mer mer utbildad personal, i synnerlighet fler sjuksköterskor, inom äldrevården.
Hon reserverar sig dock för att pandemin var en ny och komplex situation för alla inblandade, inte minst för läkarna.
– Vi måste också förstå läkarnas pressade situation, i många fall tvingades de ta beslut utan att få träffa patienten i och med risken för smittspridning, sammanfattar Lena Marmstål Hammar.
Enkätundersökningen har resulterat i en lista på vilka förändringar sjuksköterskorna vill se i äldrevården. Men Lena Marmstål Hammar understryker att problemen inom äldreomsorgen också speglar en genomgående samhällssyn.
– Vi har ett problem med hur vi som samhälle ser på äldre idag. Vi kategoriserar de som är över 65 som äldre, men många är över 100. Det ger ett spann på cirka 40 år. Det är stor skillnad, men i samhället ser vi dem som en grupp – inte som individer. Denna skeva syn på äldre har blivit särskilt synbar under pandemin.