– Jag har försökt få utbildning i det digitala språket i åtta år, men det är först nu som jag känner att jag får riktig undervisning. Vi vet att det finns ett utanförskap, det är många svenskar som inte kan det här, säger Birgitta Malmqvist.
Hon är en av dem som går Nyköpings folkhögskolas kurser Digital vardag, där deltagarna bland annat lär sig grundläggande kunskaper om smartphones och datorer. Digitaliseringen av samhället har pågått i flera decennier, men på senare år har det eskalerat. Har man inte bank-ID och swish i en smartphone av någorlunda uppdaterad modell så kan vardagliga saker som att köpa biljetter eller betala räkningar bli svårt. Detsamma gäller myndighetskontakter - för att inte tala om det sociala livet.
– Jag tycker att myndigheterna har svikit oss pensionärer. Det förutsätts bara att man ska kunna sådant här, eller vara begåvad med barn eller barnbarn som kan visa eller hjälpa en, fortsätter Birgitta Malmqvist.
Ove Gillstam är ordförande för PRO Vingåker. Han berättar att de har ett samarbete med stadens bibliotek.
– De har kört en telefonutbildning med oss och meningen är att vi ska gå över till att lära oss mer om datorer snart. Staten har avsatt pengar till biblioteken för det här ändamålet, så det kostar inte oss någonting, säger han.
När bankärenden kommer på tal utbrister Gillstam ”Usch ja!”.
– Banken i Vingåker tar inte längre emot växel och kontanter – då får man åka till Katrineholm. Det har gått väldigt fort i Sverige, men många av PRO:s medlemmar har det väldigt jobbigt på grund av det. Vår generation är van vid pengar. Nyligen var jag i Tyskland och på en restaurang vi åt på gick det inte att betala med vare sig kort eller swish. Vi fick gå till närmaste bankomat och ta ut kontanter. Så långt före Tyskland är vi, berättar han.
Pensionärsorganisationerna har mycket egen verksamhet av vitt skilda slag. SPF Eskilstunas ordförande Ulla-Britt Lindberg har dock funderat på om hon skulle kontakta Mälardalens högskola och presentera en idé.
– Jag har funderat på om de inte skulle kunna ha någon form av IT-stuga dit folk kan gå med sina telefoner och läsplattor och få hjälp på traven en viss tid i veckan. Det skulle också kunna vara ett tillfälle då ung kan möta gammal. Och ibland vet jag att Eskilstuna bibliotek har sådan här verksamhet, säger hon.
Hon poängterar att det kan skilja väldigt mycket mellan pensionär och pensionär. Själv har hon jobbat i IT-branschen i 30 år.
– Vi pratar mycket om de här frågorna. De som är kring 80 år och äldre kan ha stora problem med den digitala världen. Det kan handla om allt från att de inte får prata med en människa på banken eller måste knappa in sitt personnummer inför ett sjukbesök. Samtidigt kommer det nya pensionärer hela tiden. 50-talisterna är oftast vana med digital verksamhet, fortsätter Lindberg.
Inne i lektionssalen på Nyköpings folkhögskola har undervisningen börjat igen och läraren Eva Ogenborg går igenom hur en konversationstråd i en smartphone fungerar. Inte bara rent tekniskt - utan när det kan vara bra att skicka ett textmeddelande i stället för att svara i telefonen när det ringer.
– I början av kursen handlar det om allt från hur skärmen fungerar och vilka olika sätt det finns att trycka på den. Senare kommer vi att ta upp mer om hur man använder datorer och molntjänster, berättar hon.