I Sverige måste en avliden gravsättas eller kremeras inom 30 dagar från dödsfallet. Direktkremation och cermoni med urna har på senare år ökat i popularitet.
Färden mot graven går genom Mälarsjukhusets kulvertar. Kvinnan på britsen ligger under ett galonöverdrag när personalen på bårhuset tar över ansvaret för hennes kropp.
Hon rullas in i ett kylrum där ett tiotal andra kroppar som redan ligger. En lapp märkt "Namnkort för avlidna" fästs kring stortån.
Innan jordfästningen ska en begravningsbyrå ansvara för hennes kvarlevor. Valet av byrå kommer att avgöra hur länge hon får ligga kvar i kylrummet på bårhuset.
----
En begravningsbyrås huvuduppdrag är att svepa, lägga den döda i kista och transportera kroppen till den sista vilan.
Traditionellt sett finns begravningsentreprenörerna på orten, och så är det fortfarande i stor utsträckning. Men under det senaste decenniet har det dykt upp nya aktörer som skakat om begravningsetablissemanget i grunden.
Det handlar om företag med riskkapital, frilansande rådgivare, externa transportörer och algoritmstyrda mejlflöden. Bolag vars affärsidé är att, i största möjliga mån, möta kunden online, och sedan leverera kistan på effektivast möjliga vis. "Just in time", som det heter i logistikbranschen.
Att hålla döden på distans, som vi så ofta vill, har underlättats av bolagens infrastruktur.
Via byråernas hemsidor går det att beställa kista, dekorationer och kremering till paketpris utan att överhuvudtaget träffa en begravningsentreprenör. Bolagen marknadsför också alternativet direktkremering – kremering och gravsättning utan ceremoni och utan anhöriga närvarande – som ökat i popularitet bland konsumenterna.
Störst av de digitala begravningsbyråerna är Lavendla med en marknadsandel på tre procent i landet och sex procent i Stockholm. Största konkurrenten heter Fenix, och den minsta aktören Funera. Funera har dock haft för få uppdrag i Sörmland för att kunna inkluderas i tidningens granskning. Under pandemiåret 2020 ökade Lavendla sin årliga omsättning från 37 till 65 miljoner kronor.
Personal inom Svenska kyrkan och det traditionella begravningsetablissemanget har varit missnöjda med bolagens metoder lika länge som de funnits, men av rädsla för att missgynna enskilda aktörer eller att framstå som bakåtsträvare har kritiken framförts i slutna rum.
Tills nu.
----
Tipset om de digitala begravningsbyråernas oetiska hantering kommer från en kyrkoanställd i Sörmland.
– Jag tycker att ni borde skriva om nätbegravningsbyråerna.
Det är första gången vi hör talas om fenomenet. På uppmaning googlar vi "begravningsbyrå Eskilstuna". Där, högst upp bland de betalda annonserna, är de.
– Jag fick upp ögonen för dem när en bekant gick bort och skulle begravas här. Jag undrade när kistan skulle komma till kapellet, men den kom aldrig, utan dök upp först på begravningsdagen.
Vad menar du?
– Min erfarenhet är att lokala byråer kistlägger och klär kroppen så fort de får en beställning, medan nätbyråerna sparar in på en transport av den avlidne genom att låta kroppen ligga kvar på bårhuset tills det är dags för begravning. Först då hämtas kroppen, och de flesta begravningar sker 3-4 veckor efter dödsfallet. Det är förfärligt, för det händer saker med en kropp när den ligger så länge.
Den sörmländske kyrkoanställda vill vara anonym eftersom Svenska kyrkans anställda inte får misskreditera någon aktör i sin yrkesutövning.
----
– Är det okej med dig med ett telefonmöte eller Skypemöte?
Nej, jag tänkte komma in till ert kontor.
– Ja, nu är det ju så att vi inte har något kontor, men vi har ju en samarbetspartner som har en lokal.
Begravningsbyrån som hamnar högst bland de betalda annonserna i sökresultatet på Google, Lavendla, ser vid första anblick ut som vilken lokal byrå som helst. Men trots ett 016-nummer och en adress i Gamla stan finns företaget inte i Eskilstuna. Och inte i någon annan del av Sörmland heller för den delen.
I Eskilstuna går adressen till ett företagshotell. I Katrineholm går den till fastighetsmäklaren Husman Hagberg.
Andra sökträffen i listan, konkurrenten Fenix begravning, säger sig finnas på Gamla Kronvägen 54 i Eskilstuna – en adress som inte existerar.
– Jag har träffat flera anhöriga som inte förstått att byrån inte finns på orten förrän jag talat om det för dem. En anhörig stod och väntade på en adress i Sörmland och byrån dök aldrig upp – då stod byrån på en gata med samma namn i Stockholm. Det är ofta gamla människor. Är man gammal från början blir man inte mindre virrig av att ens äkta hälft försvinner, säger den sörmländska kyrkoanställda.
Enligt juristen Daniel Eliasson på Konsumentverket är det tveksamt om greppet är förenligt med marknadsföringslagen.
– Det kan betraktas som vilseledande att ge sken av att man finns etablerad på en viss ort när man inte är det. Jag tänker mig att det här är en sådan bransch där man vill komma i kontakt med företaget och prata personligen, inte bara över telefon. Då är det särskilt viktigt att man är noga med hur man marknadsför sig så att man inte riskerar att vilseleda konsumenter som redan är i en utsatt eller känslig situation.
När representanter för Fenix och Lavendla träffar anhöriga lånar de ofta mäklarkontor, där man i anslutning till rådgivningen också erbjuds en värdering av de fastigheter som eventuellt ingår i dödsboet. För det fysiska mötet tar Fenix 1 000 kronor extra.
-----
Det ringer på dörren. Kvinnans tid på bårhuset är slut.
Obduktionsteknikern hjälper begravningstransportören att ta bort alla lager papperslakan som den döda ligger insvept i.
Tillsammans lyfter de över den gamla kvinnan från stålbritsen till den enkla träkistan.
När locket lagts på tar transportören fram en skruvdragare. Hon ska till krematoriet, och händerna som ligger knäppta över bröstet kommer ingen att se igen.
Enligt Svenska auktoriserade begravningsbyråers förbunds (SBF) etiska riktlinjer ska kistläggningen, där den döda kläs i svepdräkt eller de kläder som valts ut för ändamålet, ske skyndsamt. Senast inom sju dagar från att byrån fått uppdraget.
Enligt Svenska auktoriserade begravningsbyråers förbunds (SBF) etiska riktlinjer ska kistläggningen, där den döda ibland också kläs i svepdräkt eller de kläder som valts ut för ändamålet, ske skyndsamt. Senast sju dagar från att byrån fått uppdraget.
Men samstämmiga källor från kyrkan, de etablerade begravningsbyråerna och bårhusen i Sörmland påtalar att nätbegravningsbyråerna låter kroppar ligga på bårhusen längre än vad som tidigare varit normalt. Resultatet blir att kropparna ofta hamnar i kistan först på begravningsdagen – och då i mycket sämre skick.
Att få ut statistik som visar hur länge avlidna legat på Sörmlands bårhus, och vilken begravningsbyrå som hämtat den döda, visar sig ta tid. Regionen har precis fått ett nytt datasystem och på Kullbergska sjukhuset lägger en anställd sexton timmar på att manuellt gå igenom alla hämtningar.
---
Den sammanställda statistiken från bårhusen i Sörmland bekräftar våra källor. Länets lokala byråer hämtar avlidna efter i genomsnitt tio dagar. Samtidigt dröjer det i snitt 15 dagar för Fenix och Lavendlas transporter.
På Mälarsjukhuset i Eskilstuna är de genomsnittliga liggtiderna kortast: 9 dagar för lokala byråer, 12 för Lavendla och 13 för Fenix.
Men när man kommer till de mindre orterna händer någonting.
På Nyköpings lasarett ligger de döda längre. 13 dagar när lokala byråer hämtar, 18 dagar när Lavendla hämtar och 15 dagar när Fenix hämtar.
Längst tid ligger de digitala byråernas avlidna på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm, där Fenix och Lavendla har hämtat ett trettiotal döda under tidsperioden mars 2021 till mars 2022. För båda företagen dröjde hämtningarna runt 19 dagar i genomsnitt. Att jämföra med lokala byråers transporter från bårhuset som dröjt i genomsnitt 11 dagar.
Grafiken visar antalet dagar som de avlidna som hämtats av respektive byrå har legat på bårhuset.
---
De lokala begravningsentreprenörerna, som visserligen är konkurrenter till nätbolagen, ställer sig ändå kritiska till en hantering de menar är oetisk.
– Har du köpt en kista för flera tusen kronor ska ju din gamla mamma ligga i tryggt förvar i kistan så snart det bara går, inte bara några minuter innan själva begravningsakten, säger Samuel Vikingsson, regionchef för Sörmland och Östergötland på begravningskoncernen Klarahill.
Kollegan Peter Jansson på Eskilstuna begravningsbyrå håller med, och tillägger att det även finns rent sa näranitära skäl att vara snabb med att få kroppen i kistan.
– Ett värdigt omhändertagande av den avlidne är viktigt, därför vill vi kistlägga så fort som möjligt. Har förruttnelseprocessen börjat kan man nästan inte klä på den avlidne. Svepdräkten är ju öppen i ryggen, men att klä på är inte optimalt. Tiden är absolut avgörande, säger han.
Peter Jansson på Eskilstuna begravningsbyrå vittnar om de etiska och rent sanitära skälen till att kistlägga avlidna så snart det bara går.
---
Ibland vill anhöriga ta avsked en sista gång innan begravningen sker. Det är då begravningsbyråns ansvar att möjliggöra en visning av den döda.
Vi frågar Björn Bäckström, specialistläkare i rättsmedicin vid Rättsmedicinalverket i Umeå, hur länge det dröjer innan förruttnelseprocessen sätter tydliga spår på någon som legat på bårhus sedan dödsdygnet.
– Även i kyld förvaring kan man räkna med att processen har satt igång efter tre veckor. Det förekommer också fluglarver på bårhusen, även om de inte tar sig in där i lika stor utsträckning som på andra platser. Hur länge man har legat död innan man kommer till bårhuset spelar också in – dröjer det ett par dagar räcker inte nedkylning för att bromsa förruttnelsen. Även om kroppen är i ganska gott skick när den läggs i bårhuset är risken stor att det inte är lämpligt för anhöriga att se kroppen efter tre veckor, säger Björn Bäckström.
Att svenskar ligger länge på bårhusen är inget nytt problem. För tio år sedan tog det i genomsnitt 19 dagar mellan dödsfall och begravning i Sverige. Lagstiftaren tyckte att det var för lång tid, och i syfte att skynda på processen kortades det tillåtna intervallet från 60 till 30 dagar. Men lagstiftningen fick inte den effekt man hade väntat sig – tvärtom. I stället sker den genomsnittliga begravningen i Sverige i dag 24,4 dagar efter att en person avlidit. Ingen annanstans i världen dröjer det lika länge.
Den sörmländske kyrkoanställda tecknar en makaber bild av de långa liggtidernas konsekvenser.
– Det ena fallet är när det gäller små barn. Kroppen börjar brytas ner och det händer saker med näsa och fingertoppar väldigt fort. Det andra är folk som är gamla och sjuka och har medicinerats väldigt länge. Då är det nästan så att kroppen börjat brytas ner innan de dör.
En krematorieanställd i Sörmland konstaterar att det allt längre tidsintervallet får direkta konsekvenser även för hans arbetsmiljö.
– Det värsta är lukten. Hårt medicinerade människor hamnar i förruttnelsesstadiet väldigt snabbt. Flera gånger i månaden luktar det ganska illa här.
-----
"Det värsta är lukten. Hårt medicinerade människor hamnar i förruttningsstadiet väldigt snabbt. Flera gånger i månaden luktar det ganska illa här." säger en krematorieanställd i Sörmland. Bilden är tagen på Mälarsjukhusets bårhus.
De långa liggtiderna på bårhusen är inte de enda problemen de som jobbat nära nätbegravningsbyråerna lyfter. Flera av de kyrkoanställda som tidningen pratat med ger exempel på andra missöden som uppstår när byråerna inte finns på plats.
Kistor hamnar fel. Urnor glöms bort.
– De vet knappt vad vi har för öppettider och glömmer bort oss i det stora hela. I fredags satt min kollega här och väntade på en nätbyrå som skulle komma för kremation. Vi stänger fyra och klockan passerade det. Kollegan ringde och fick inget svar, mejlade och fick inget svar. Hon satt här till fem, för var ska de göra av kistan? Sedan i måndags kom ett sms: "Oj, vi glömde bort er och har ställt kistan någon annanstans. Vi kommer med den i morgon", säger en krematorieanställd i Sörmland.
Han menar att ärendet inte är unikt.
– En annan gång fick vi fel information, och det var inte tydligt att det skulle vara akt med urna. Och när urnan kom stod det fel namn på den. Då hann vi inte kremera personen utan det fick bli akt med kista. Med gula rosor i stället för de röda de anhöriga hade beställt. Ingenting stämde på hela begravningsakten. Anhöriga blir hårt drabbade av det här.
I anslutning till Mälarsjukhusets bårhus finns ett rum för avsked, där begravningsbyråer kan hålla i visningar av den döda.
En landsortspräst i västra Sörmland tycker att byråerna och deras underleverantörer har en lång väg kvar till att uppnå kvalitet.
– Jag tycker framför allt att de har väldigt dålig kunskap. Det kommer representanter till begravningsgudstjänsten som när man pratar med dem så funderar man på om de varit på en begravning över huvud taget.
Peter Jansson, som ansvarar för Eskilstuna begravningsbyrå och alltså är i konkurrens med aktörerna, menar att han har fått täcka upp för missöden som uppstått i samband med digitala byråers uppdrag.
– Någon gång var de sena att hämta en kista och ringde runt till alla byråer i stan för att se om någon av oss kunde hjälpa till att hämta den. En annan gång var gravsättningsintyget, som krävs för att få begrava någon, inte framtaget. Då ställde transportören kistan vid graven och sa att hans jobb var avslutat. Vaktmästaren ringde till oss och frågade om vi kunde ordna ett sådant skyndsamt och då hjälpte jag till så att de fick ner den avlidne i jorden. Det är bara några exempel när vår byrå fått träda in för att rädda situationen.
Under granskningens gång framkommer en mängd svårigheter med att undersöka begravningsbyråernas arbetssätt närmare. Kyrkoanställda får i sin yrkesutövning inte misskreditera någon aktör och krematorieanställda har tystnadsplikt.
Varken hos Konsumentverket eller ARN finns några ärenden som styrker källornas berättelser, och hos nätbegravningsbyråerna stoltserar man med goda kundomdömen på ratingsidan Trustpilot.
Den sörmländske kyrkoanställda erbjuder en delförklaring.
– Från kyrkans sida gör vi allt vi kan för att skydda de sörjande när det blir problem. Från kyrkans sida vill vi samtidigt bespara dem från att veta hur illa det är. I stället säger ingen någonting.
------
Vi söker ansvariga för de digitala begravningsbyråerna för en kommentar. Charlotte Runius, en av begravningsbyrån Fenix grundare, vänder sig mot begreppet nätbyrå som hon menar är missvisande.
– Nätbyrå är ett ord som den traditionella branschen använder för att nedvärdera oss. Ur familjens perspektiv är det ingen annan skillnad än att vi är väldigt mycket mer transparenta och smidiga att jobba med. Vi finns lika nära som någon annan, säger Charlotte Runius, en av begravningsbyrån Fenix grundare.
Det kostar ju extra att ses på orten?
– Ja, det är eftersom det innebär mer arbete för oss. Det är en mer avancerad tjänst. Det tar mer tid och oftast är de kunderna också lite mer komplicerade med fler familjemedlemmar som har olika åsikter.
När hon konfronteras med byråernas längre liggtider på bårhusen menar hon att de inte utgör något problem. Att klä om avlidna är nämligen en tilläggstjänst som anhöriga sällan efterfrågar, menar hon.
– Om man inte är så religiös tänker man kanske mer att syftet är att hjälpa de anhöriga att få bästa möjliga avsked på sina villkor. Vårt fokus ligger på familjen och att de ska få ett bra avsked utifrån det som är viktigt för dem. Om det innebär att det tar två månader är det helt okej.
Fenix begravnings grundare Charlotte Runius, Johannes Ekblad och Mikael Novak.
Men de etiska och sanitära aspekterna då?
– Självklart resonerar vi kring det. Vi pratar ju med bårhusen och hör hur läget är. Det är sällan ett problem om man håller sig inom de 30 dagar som begravningen ska äga rum inom. Sedan är det klart att det kan finnas undantagsfall.
När Lavendlas grundare och vd Jakob Nordström bemöter tidningens frågor väljer han att inte uttala sig om enskilda ärenden, men hävdar att den kritik som rör förseningar och felaktiga leveranser till följd av bristande lokalkännedom är "ganska obefogad".
– Det är självklart så att det finns saker att förbättra, men det gäller inte bara oss utan alla företag. Precis som att lokala företag kan bli bättre på det digitala. Är man ny på en ort måste man förstås lära sig, men jag upplever absolut inte det som en brist. Vi har andra sätt att säkerhetsställa kvalitet: genom kundomdömen och utbildning. I min värld ger det mycket mer kvalitetssäkring än någonting annat.
Lavendlas vd Jakob Nordström grundade företaget som 25-åring 2014. Han hade då ingen erfarenhet av begravningsväsendet, men såg en möjlighet att digitalisera en bransch där få aktörer förnyade sig. Lavendlas koncept var då unikt för Sverige, och sedan dess har de båda investmentbolagen Bonnier Ventures och eEquity investerat i bolaget.
Stämmer det att ni oftast kistlägger samma dag som begravningen ska ske?
– Det beror på var det är någonstans, rent krasst. Vår utgångspunkt är att hämta den avlidne så fort som möjligt. Ibland hämtar vi i anslutning till ceremonin, men det beror också på hur nära från dödsfallet begravningen sker. Vi vill leverera så miljövänligt som möjligt och det finns inget egenvärde i att åka flera gånger, det kan också finnas önskemål från anhöriga att hålla nere kostnaderna. Vi försöker åka så lite som möjligt och samtidigt hålla en hög etisk standard. Man vill ju inte att den avlidna ska ligga på sjukhuset i flera veckor, men i Sverige finns en infrastruktur med kylrum som gör att det inte behöver vara lika bråttom som i andra länder, säger Jakob Nordström.
Jakob Nordström vill inte bemöta genomsnittstiden för hur länge Lavendla låtit döda ligga kvar på bårhusen, och menar att måttet är missvisande. I stället hänvisar han till medianen när han försvarar bolagets längre liggtider.
– Om vi tittar på Mälarsjukhuset, som stått för cirka 65 procent av Lavendlas hämtningar i Sörmland, så hämtar vi i snitt två dagar senare. Det är ingen stor skillnad alls. Det är en grov överdrift att säga att vi systematiskt hämtar senare än vad du benämner som lokala byråer. Men finns det bårhus där vi avviker får vi titta på om det är något vi behöver ändra i våra rutiner.
I Nyköping dröjer det 19 dagar för er och 12 dagar för lokala byråer. Är det lämpligt att klä om eller visa en kropp efter så lång tid?
– Jag är inte obducent och känner inte till hur nedbrytningsprocessen fungerar. Men personliga avsked försöker vi alltid ha så nära inpå dödsfallet som möjligt eftersom kroppen bryts ner. Oftast begravs man i de kläder man hade på sig i samband med döden.Vi har också kontakt med bårhusen om kroppens skick, om hudfärgen förändrats vill vi veta det så att man kan förbereda anhöriga. Dröjde det innan man kunde hämta den avlidne har man väldigt sällan visningar.
Att Lavendla marknadsför sig som närvarande på sörmländska orter, trots att de saknar egna kontor, är enligt Jakob Nordström inte vilseledande.
– Vi delar ju lokaler med andra men har samma möjlighet att träffas som lokala byråer. Möteslokalerna i sig satsar man kanske olika på. Det är väl där den stora skillnaden är. Vi sätter ett större värde vid hemsidan, men det betyder inte att vi är ointresserade av att ordna ett möte lokalt. För oss spelar det ingen roll hur kunden vill träffas.
----
Hos Lavendla utgår kisttransporterna i Sörmland från transportbolag i Stockholm, Linköping och Norrköping. Anhöriga betalar en fast kostnad för transporter: 4 900 kronor för 50 kilometer räknat från närmsta tätort.
För åtta år sedan förändrade Lavendla förutsättningarna för konkurrenterna genom att vara först med att redovisa alla individuella kostnader för kunden på hemsidan, och i dag gör de stora aktörerna likadant. Transparensen är en positiv utveckling för kunderna, som dessförinnan inte enkelt kunnat jämföra priser.
Samtidigt säljer begravningsbyråer ofta tjänster som anhöriga hade kunnat få gratis genom ett telefonsamtal. Till exempel erbjuder Skatteverket vägledning vid upprättande av bouppteckningar – en tjänst som kan kosta närmare 10 000 kronor hos byråerna.
De digitala byråernas effektivisering av kisttransporter visar att branschen kan öka marginalerna genom att spara in på en färd till bårhuset. Jakob Nordströms entreprenörskap har också visat att det går att tjäna stora pengar på begravningar utan att någonsin ha sett en död person.
Är det såhär hela begravningsbranschen ser ut i framtiden? Vi ställer frågan till Jakob Nordström, vd på Lavendla.
– Externa transportörer är inte framtiden – det gör 90 procent av byråer redan i dag. Jag tror också att fler kommer att arbeta med frilansande begravningsrådgivare som vi gör. Det finns ett jättestort intresse av att komma in i den här branschen.
Artikeln har sedan publicering uppdaterats med nya siffror för Kullbergska och Nyköping då regionen lämnat ut fel underlag. Den korrigerade statistiken förändrar dock ingenting i sak för granskningen.