Det blev ingen smakstart för hennes företag precis. Hon var nyinflyttad i Trosa, covid kom och så fick hon själv tvillingar. Men det var när hon var hemma med dem som idén föddes.
– Barnvagnspromenader gjorde det möjligt att träffas och umgås utomhus. Det fanns inget liknande i Trosa och vi blev många som träffades och tränade på tisdagarna. Det var jätteroligt, men träffarna dog ut när mina egna pojkar inte längre tyckte att det var så kul att sitta i vagnen längre, skrattar hon.
Nu när de börjat på förskolan bestämde sig Emma William-Olsson för att köra igång igen. Kvinnohälsa, särskilt för nyblivna mammor ligger henne varmt om hjärtat och hon har gått flera utbildningar på temat mamma-mage.
– Korpen kör också sådana här barnvagnspromenader men tar betalt. Jag kör pro bono för att jag tycker att det här är så viktigt och mammalediga har inte den största plånboken – och de tog över "mina" tisdagar. Jag har kört på onsdagar men då är det öppen förskola i Vagnhärad som krockar. Det kan vara ett skäl till att det gått trögt att starta igen.
Den här soliga förmiddagen möter Annelie Westberg med fyra månader gamla sonen Oliver samt Sofia Berglund med Moa, två månader, upp vid Kvarnen i Trosa.
– Jag var med när det började med mitt första barn. Det är kul att träffa andra, man får en samhörighet och så gillar jag träning. Det är viktigt för kroppen och alla kan träna på sin nivå, säger Annelie Westberg.
Sofia Berglund håller med, men framhåller just möjligheten att träffa andra mammor som det bästa med träffarna.
Efter en promenad runt Trosa stannar de till vid Västra Hamnplanen, där Emma plockar fram en medicinboll.
– Fem kilo, ungefär det ni dagligen bär runt på, säger hon och syftar på bebisarna, så visar hon några få övningar som mammorna får genomföra.
Men allt har ett slut och så även dessa träffar. Emma William-Olsson och hennes man har beslutat sig för att flytta tillbaka till Stockholm. Det beror inte på att det gått trögt med företaget.
– Kvinnohälsa är jättestort i Stockholm, min förhoppning var att det skulle slå här också. Men vi flyttar för att vi kom för långt ifrån familjen. Det har varit svårt att få våra liv att gå ihop. Det är både sorgligt och tråkigt för vi båda har fallit pladask för Trosa. Men några av dem som går hos mig har en fot i Stockholm också och kommer fortsätta hos mig där. Men jag kör fram till flytten i mars nästa år.