Urban Törnqvist är kommunjägare och skyddsjaktskoordinator i Trosa.
”Så till er som var ute och försökte göra en svedjebränning på ön i natt kan jag informera att ni riskerar att 860 jägartimmar, 800 störningstimmar och närmare 2 miljoner i direkta och indirekta kostnader som de olika skyddsjakterna kostat riskerar vara bortkastade av ert påhitt. Som för övrigt inte var särskilt vällyckat.”
Så skriver Urban Törnqvist, kommunjägare i Trosa och skyddsjakstkoordinator, i ett inlägg på facebook om den brand som fick släckas klockan två på Snöholmen natten till tisdag.
Skarvarna har utrotat all växtlighet på Snöholmen i Trosa de senaste åren.
Branden antas vara anlagd och Urban Törnqvist är övertygad om att målet var skarvarna på ön.
– Varför skulle man annars elda på en känd skarvkoloni mitt i natten, vad finns det för andra orsaker?
Han fortsätter:
– Det känns så väldigt onödigt. Vi håller på och jobbar intensivt för att få till något vettigt och kontrollerat. Sådana här tilltag sparkar undan fötterna för oss. Det blir bara hafsverk som inte går att dra några slutsatser av.
Han berättar att Snöholmen varit skarvkoloni för länge för att tillväxten av fåglar ska kunna fortsätta där, därav att de började hitta nya häckningsplatser på fastlandet. Men i år har de inte häckat på fastlandet enligt Urban Törnqvist.
– Det är en heroisk insats som har genomförts så att skarvarna inte längre häckar på fastlandet: boförstörelse, ankomstjakt, skyddsjakt i fredningsområde och organiserad störning. Samtliga aktiviteter sanktionerade via myndighetsbeslut, säger han.
Under den inventering som gjorts har de räknat till 250– 300 trädbon på Snöholmen, vilket innebär runt 1 000 skarvar.
Hittills har det varit två skyddsjakter i år där 800 skarvar skjutits av i hela kommunen.
Mellanskarven, som häckar i Trosa kommun har blivit jagad ända nerifrån Sydeuropa enligt Urban Törnqvist. ”Den är väl injagad och intelligent, den fattar vad som händer när det ska skjutas eller när det står folk på konstiga platser”.
Vad gäller branden på Snöholmen berättade insatsledaren Niclas Chramer för SN att han inte noterat några döda skarvar i närheten av branden.
– Men boungar kan ha blivit nervösa och trillat ur sina bon, då svälter de ihjäl, säger Urban Törnqvist.
Vad har du att säga till de som inte tycker att ert arbete med att minska skarv går tillräckligt snabbt?
– Vi går försiktigt men målmedvetet fram. Det måste gå sakta för att gå den lagliga vägen, det går inte att hålla på med utomparlamentariska metoder, det blir inte hållbart i längden. I min värld är det viktigaste att man följer de förutsättningar som är uppställda, om de inte ger någon effekt, då får man försöka påverka myndigheterna. Det måste vara någon ordning och reda.