Om de boende på Lagnö lyckas får skarvarna på flykt finns flera lämpliga platser på Öbolandet som öns samfällighet nu håller uppsikt över. .
I somras flyttade merparten av skarvkolonin på Snöholmen till Tureholmshalvön, där 1 600 fågelbon byggdes på kort tid längs kusten vid golfbanan och Uddby samfällighetsförening, som nu beviljats skyddsjakt inför flyttfåglarnas återkomst.
– Där har man gjort ett fantastiskt jobb, som både fått kommunen att vakna till och länsstyrelsen att byta grepp i skarvfrågan, säger Gunnar Karlsson, ordförande för samfällighetsföreningen på Öbolandet som ligger mitt emot Tureholmshalvön – på andra sidan vattnet och den nu övergivna kolonin på Snöholmen.
Därför uppmanar samfälligheten nu sina medlemmar att hålla ögonen öppna efter inflyttande skarvar.
– Vi har lagt upp ett meddelande på hemsidan som vi snart även kommer dela ut i brevlådorna, säger Kerstin Alksäter, permanentboende på Öbolandet och sekreterare i samfällighetsföreningen.
För närboende är skarvkolonier ett stort problem eftersom fåglarnas illaluktande spillning tar död på naturen och gör närliggande bostäder osäljbara. Men eftersom skarven är en skyddad art beviljas aldrig åtgärder som riskerar att minska storleken på populationen.
Bästa utfall av den ankomstjakt som länsstyrelsen beviljat mitt emot Öbolandet är att fåglarna etablerar sig på annat håll.
– Men risken är såklart att de flyttar till oss i stället och därför försöker vi hitta boende på ön som kan hjälpa till att etablera en tät bevakning vid skarvens återkomst, säger Gunnar Karlsson.
Enligt Kerstin Alksäter har föreningen redan engagerat ett par personer, som bor där fåglarna förväntas kunna bosätta sig, att hålla utkik efter inflyttande skarv.
– Om de kommer måste vi ansöka om skyddsjakt. Det kan man inte göra i förväg. Innan skarvarna slår sig ner är våra händer bundna, säger hon.
Kerstin Alksäter, sekreterare i Öbolandets samfällighet, berättar att föreningen söker medlemmar som kan hålla vakt efter inflyttande skarvar.
De områden som samfälligheten bedömt ligger i riskzonen för nyetablering är: Strömmingsberget, Havsbadet, Kalkholmarna, Edanö Backe, Glorudden, Storholmen och Borgmästarholmen.
– Det är platser med rätt beskaffenhet vad gäller trädbestånd och närhet till vatten för skarvkolonier, säger Gunnar Karlsson som berättar att skarvar observerades på Öbolandets västra sida redan förra året.
– Det kan ha varit så att de bara var där för att samla material till sina bon. Men det är klart att det finns en oro hos närboende. Det är ingen som välkomnar en skarvkoloni på Öbolandet, säger han.
Skarvkolonin på Snöholmen i Trosa etablerades 2012, troligtvis av fåglar från Doftskärs hällar. År 2021 räknades 1 400 skarvbon på ön som sedan övergavs.