– Det är många som har förlorat pengar framförallt och det har funnits ilska över att behöva köra ganska långa omvägar, när det är så nära egentligen, säger Vrenabon Bernt Seger.
Han är först att promenera över den nya bron, efter att Trafikverket precis släppt på avspärrningarna vid tiotiden på måndagsförmiddagen. Om tiden utan bro varit jobbig för Vrenaborna var det kanske lite plåster på såren att den blev klar tidigare än väntan. Sista november var det sagt, det blev den 6/11. Enligt Magnus Persson som projektledare på Trafikverket har budgeten hållits.
– Arbetet har gått enligt plan och utan missöden, men det är inte lätt att bygga broar över järnväg, det är speciellt. Sedan är inte arbetet helt klart, vi ska bland annat ta bort den gångpassage som funnits över järnvägen medan bron varit avstängd, säger han.
Lördagen den 11 november klockan 11 planerar Vrenabygdens intresseförening en officiell invigning. Då utlovas salut och bandklippning, men några Vrenabor hade samlats redan under måndagen för att vara de första som gick eller körde över den nya bron.
Britt Axelsson Karlsson var en av de första som tog sig över till andra sidan.
– Det var jobbigt att gå med rollator den alternativa gångvägen. Den var grusig och stenig, så det hör var välkommet, säger hon.
Vrenabon Lars Lindkvist väntade in broöppnandet och sparade därmed fyra mils bilåkande tur och retur under måndagen, jämfört med om att han gjort resan under söndagen.
– Jag har säkerligen kört över 200 mil extra på grund av att bron varit stängd.
Hur mycket har det här påverkat Vrena?
– Det är helt otroligt mycket. Vi har lidit ända sedan det började. Det är väldigt komplicerat för en del av våra företag. Om Trafikverket varit lite medgörliga och gjort en överfart åt oss hade vi inte märkt någonting av det här, säger han.
Under ett år har alltså Vrena varit ett delat samhälle. Sedan början av februari har mycket handlat om på vilken sida järnvägen man bott eller haft sitt värv. Bernt Seger, han som var först över bron, håller med om att bron har satt sina spår under året.
Det känns nästan som att det här har varit något sorts sår i Vrenas folksjäl – är det en överdrift?
– Nej, det är alldeles rätt. Det lägger sig nog, men jag tror att det kommer att finnas kvar ett bra tag, säger Vrenabon Bernt Seger.