Josefin Odeberg med ettåriga quarterhästen Phoebe och sonen Vidar 1,5 år.
– Jag vill visa att allt är möjligt. Att inget kan stoppa en person om man vill något, säger Josefin Odeberg.
Vi befinner oss på glasverandan i hennes föräldrars hus i Bergshammar. I hagen utanför strövar hennes gamla valack Great Crim Salabim och nya talangen Phoebe. Ett ettårigt sto som hon tror mycket på.
– Jag vill tävla henne i Tyskland nästa år. Inom westernridning kan man börja tävla med unghästar när de är två år gamla. Klasserna det gäller är showmanship och trail in hand och man använder bara grimma och grimskaft. Man rider dem inte utan står, går och springer med dem. De ska vara så följsamma som möjligt. Det är så himla bra grundträning för unghästar.
Utanför fönsterrutan rullar stormen in. Regnet piskar mot glaset och blåsten tar i.
– Efter sex månader i Texas har man saknat det här. Tidigare ville jag bara bort, jag var kanske lite kaxig, men jag uppskattar att kunna vara ute i en lekpark med min son utan att det bränns. Det kunde stå på väderleksprognosen att "det är 37 grader varmt men på grund av luftfuktigheten kommer det att känns som 56". Man arbetade i en bastu, säger Josefin Odeberg med ett skratt.
Jag träffade henne 2015 innan hennes första flytt till USA. Då skulle hon jobba för westernryttaren Kellie Hinely. Tanken var att hon året efter skulle åka dit igen men då fick hon aldrig något visum.
– De trodde att jag skulle arbeta som barnflicka. Jag fick avslag året efter också trots att jag kvalat in till VM och AQHA (American quarter horse association), som är störst i världen skrev ett brev till ambassaden, men jag fick ändå inte komma in. Sedan var jag i deras system och det spelade ingen roll vad jag gjorde.
Josefin fortsatte med livet, skaffade en lärarexamen, man och så småningom barn. När det var dags för maken David Reby att vara pappaledig gjorde Josefin ett nytt försök att skaffa visum, den här gången till hela familjen.
– Jag skaffade advokat innan och den här gången gick de. Nu har vi visum i fem år framåt också så vi kan åka lite fram och tillbaka, säger hon och ler stort.
Josefin Odeberg med ettåriga quarterhästen Phoebe. "Jag trodde att jag skulle få longera häst hos Bruce, men jag fick rida hela dagarna" säger Josefin.
Men det fanns ingen plats hos Kellie i Kalifornien under våren utan den lilla familjen hamnade i stället hos Bruce Vickery i Aubrey Texas i sex månader. En världsmästare av rang i trail och western riding (14 titlar). Hans partner Anthony Montes har nästan lika mycket medaljer så hon var i gott sällskap.
Josefin satt på hästryggen i stort sett hela dagarna medan sonen och maken tog in omgivningarna.
– Det var sjukt hårt slit. Slavarbete. Jag var tvungen att vara på plats från halv åtta-åtta på morgonen tills Bruce slutade. Och då spelade det ingen roll om han kanske kom först vid lunch. Hästarna skulle ridas och man visste aldrig när arbetsdagen slutade.
Ettåriga quarterhästen Phoebe och hagkompisen Sundance.
Förutom att träna fick hon också följa med på tävlingar.
– Att få vara med de bästa i industrin och rida deras hästar även på tävling var fantastiskt. Då var vi borta tio dagar i sträck och fick man fyra timmars sömn så var det tillräckligt tyckte Bruce.
Om man jämför svenska quarterhästar mot amerikanska, vad är skillnaden?
– Vi använder samma avel, vi kanske inte har lika bra ston här, men vi har lika blodslinjer och gener. Men där borta vet man vad man kan kräva av hästen. Här kanske vi nöjer oss med att nå en nivå. Där ställer de högre krav och pressar hästarna vilket jag som svensk inte alltid kände mig riktigt bekväm med. Men de får ut betydligt mer av hästens potential än vad vi svenskar får.
Juli och halva augusti – tills skolorna startade i Sverige – spenderade den svenska familjen sedan till slut hos Kellie i Chino Hills, Kalifornien där Josefin till och med fick ta över den kända ryttarens ridlektionerna under två veckor.
I Texas handlar mycket om westernridning. Här är det sadlar i en butik.
Nu har vardagen återvänt till familjen. Med en liten förändring. Under vistelsen därborta köpte man grannens hus i Bergshammar och har nu lagt ut sitt eget till salu. Josefin har också startat upp sitt företag, Joshowhorses, igen och planerar att ta emot elever och rida till hästar åt kunder. Och kanske hitta europeiska quarterhästar åt amerikanska kunder eftersom en tävlingshäst här kostar en bråkdel av prislappen i USA.
– Min plan och förhoppning att åka tillbaka nästa sommar. Om inte familjen vill så kanske jag kan åka över en månad till Kellie. Man lär sig så mycket att vara där.