”Regionens problem är långt ifrån nya.” Det skriver den styrande M-ledda majoriteten i Region Sörmland i en debattartikel (13/9). De beror alltså definitivt inte på ”ökad inflation som medför högre personalkostnader, dyrare räntor, ökade energikostnader och ökade avsättningar för pensionskostnader”.

Det är ju kostnader som i huvudsak uppkommit det senaste året. M-debattörerna anser trots det att det är ”grundorsaken” och gör därmed en total logisk kullerbytta. På denna sakligt sett felaktig grund drar man slutsatsen att det är ”oansvarigt att nu initiera en höjning av regionskatten”.

2018 hade Sörmland en regionskatt på 10,83, alltså samma som idag, efter att ha höjt med sex(!) öre. Redan då för fem år sedan låg Sörmland bland de regioner som hade lägst skatt, bara två låg lägre. Om man räknat upp skatten efter penningvärdet sedan 2018 så skulle skatten idag vara 13,39. Relativt sett så har alltså Sörmland 20 procent lägre skatt idag mot för fem år sedan.

Det ger en klar fingervisning om att det finns gott om utrymme för den skattehöjning på 50 öre jag tidigare föreslagit. Den skulle räcka för att rädda kvar personalen inom vården. Det visar också att Region Sörmland sedan länge är klart underfinansierad. Något rimligen den tidigare S-ledda majoritet redan borde gjort något åt. 

Att inte höja skatten och i stället offra 700 anställda vore djupt oansvarigt. Med största sannolikhet medför det att man drastiskt försämrar vården och arbetsmiljön. Samtidigt som man ökar skuldberget. Detta medan man lägger pengarna på avgångsvederlag och tvingas anlita dyr hyrpersonal.