Hyresförhandlingarna i Gnesta kommun är laddade. Så mycket är klart. I veckan manade Hyresgästföreningen i Gnesta sin motpart, Gnestahem, via SN att komma ”tillbaka till förhandlingsbordet”.  

Gnestahem har nämligen valt att skicka förhandlingen om årets hyreshöjningar i Gnesta till Hyresmarknadskommittén. Det ingår i en ordning för hur svårlösliga tvister mellan hyresgästförening och kommunala bostadsbolag ska hanteras. Den här gången är det också med stora skillnader i kraven på hur mycket hyran bör eller behöver höjas.

Den ena sidan säger sig vilja ha nya samtal lokalt, den andra anser att det utrymmet är förbrukat. Så är det ibland. Förhandlingarna körde fast också i fjol.

Det formar också ett läge som självklart tål att diskuteras öppet av två ansvarskännande parter. Men här finns en märklig formulering i svaret från Gnestahems sida:

”Vi uppmanar alla inblandade att följa överenskommelsen om att fortsättningsvis ej föra debatten om hyresförhandlingen i media.” 

Vad är detta? Ord spelar roll. De formar en munkavle. 

Anser det kommunala Gnestahem att hyresläget eller utgångspunkterna i samtalen inte får diskuteras öppet? Har parterna verkligen lovat att hålla knäpptyst i hela processen? I så fall behöver båda parter svara på frågan varför hyresgästerna eller för den delen SN:s läsare och Gnestabor i allmänhet, inte ska få höra av någondera sidan. 

Gnestahem borde backa från munkavlen. Att prata om en process som berör många hyresgäster är inte samma sak som att redovisa alla kommatecken. 

Ingrid Jerneborg Glimne, ordförande i Gnestahem, får gärna berätta mer. Om målet är att komma överens och skapa vettiga relationer är det väl inget problem att tala öppet om läget?