Brobytet i Vrena skapade en enorm omväg.
Avstängningen är borta. Den nya bron invigs på lördag, men det räcker inte med att Vrenaborna andas ut. Här krävs handfasta följdverkningar.
Ett byte av en järnvägsbro ledde till att samhället Vrena delades på mitten, med milslånga omvägar för att ta sig till andra sidan järnvägen. Vi har både på nyhetsplats och ledarplats skrivit om de nästan årslånga problemen, de planerade problemen som blev följden. Den superstora myndigheten Trafikverket bytte bro över TGOJ-banan, vilket verkligen behövdes. Ingen har ifrågasatt behovet, men ”lösningarna” som invånarna fick svälja, var orimligt otympliga.
Före valet var den dåvarande socialdemokratiska regeringen ytterst ointresserad av frågan. Att ett samhälle utanför storstäderna drabbas av onödigt svåra problem av en planerad infrastrukturåtgärd, var det ingen i regeringen som tyckte var relevant.
Sedan byttes det regering, in kom tre borgerliga partier uppbackade av Sverigedemokraterna. Sedan hände ingenting. Trots försöken att uppmärksamma folkvalda beslutsfattare på riksnivå, just de aktörer som har makt att peka med hela handen mot myndigheter och tvinga fram ett bredare ansvarstagande.
Vrenaborna var varken verklighetens folk eller del av hjärtlandet i Kristdemokraternas slagord om landsbygdspolitik. Den sörmländska riksdagsledamoten Martina Johansson (C) har återkommande under brobytestiden försökt få ansvarig minister Andreas Carlson (KD) att intressera sig för Vrenas öde och åtminstone göra ett besök i det dysfunktionella läge som samhället hamnat i. För det här behöver leda till nya slutsatser om samhällspåverkan och statens ansvar. Den efterhandsersättning till drabbade företag som redan finns är förstås bättre än inget, men det minimala myndighets- och regeringsintresset för Vrenabornas öde är oacceptabelt.
Ministern såg bara ett enskilt fall. Lite prat och luftiga formuleringar, sedan lämnades Vrena återigen till sitt öde. Det här är ett systemfel. Ett modernt samhälle med människonära myndigheter ska inte hamna i den här situationen, byte av en järnvägsbro med jämförelsevis få tågpassager per dag borde ha lösts på smartare sätt.
Vrenaborna var varken verklighetens folk eller del av hjärtlandet i Kristdemokraternas slagord om landsbygdspolitik. De hade förtjänat bättre.
Det måste till en ordning där Trafikverket får ett uttalat ansvar att avsätta resurser för att nå konstruktiva lösningar när vägbyggen eller andra infrastrukturprojekt skapar omfattande störningar i ett lokalsamhälle.
Ingen, skriver ingen, skulle i en storstad acceptera omvägar på det sätt som Vrenaborna har fått stå ut med. I slutänden slår det hårt mot människors vardag, oavsett hur tätt de bor eller hur många de är. Kalla det Lex Vrena. En modern stat, regering och myndighet ska inte göra skillnad på folk och folk. Varje invånare räknas. Med makt kommer ansvar, myndigheter har ofta stor makt och de har att ta stort ansvar.