Vilka vinner på att oppositionen ägnar tid åt att bråka med varanda? Det är de partier som styr, förstås. Om granskaren granskar andra granskare och brottas med varandra blir den som egentligen skulle granskas inte så hårt synad. Små skavanker i beslutsfattandet kan passera obemärkt. Det blir färre återremisser och en något mer bekväm färd genom mandatperioden, helt enkelt.
I majoriteten av de sörmländska kommunerna är det numera styren som består av de vanligaste huvudmotståndarna i svensk politik: Socialdemokraterna och Moderaterna. De traditionella blockgränserna är åtminstone tillfälligt avskaffade. Därför är det inte oväntat att det uppstår relationsproblem i den opposition som blir till när S och M går ihop. Där finns stora ideologiska motsättningar när oppositionen är allt från sverigedemokrater till vänsterpartister och med gröna, liberala och konservativa partier som någon sorts mitt.
I Gnesta har detta blivit väldigt synligt och personfokuserat. Nu är Centerpartiets Håkan Ekstrand tillbaka som oppositionsråd, efter åtta månader med Vänsterpartiets Oskar Sulin. Det var ju Sulin som överraskande vann posten förra hösten när SD valde att stödja V och MP:s kandidat. Den här gången såg vi i stället tre nominerade, där Ekstrand fick flest röster.
i Gnesta har S+M som styr en röst färre vad den samlade oppositionen har, men den är i princip aldrig samlad. Inget lär förändra detta före nästa val, men kanske är partierna något mer ärrade. Med färre ömma tår och med mer energi som kan läggas på själva oppositionsarbetet. Det behöver Gnesta och Gnestapolitiken.
Det bör vara så att oppositionen organiserar sig utifrån eget behag, inklusive tillsättningen av oppositionsråd. De partier som styr, även i minoritet, bör avstå från att påverka. Den ordningen argumenterades för i en välformulerad debattartikel av Gissur Erlingsson nyligen, och det finns skäl för alla att tänka till.
Vänsterpartiet har riktat kritik just mot att det lades fler röster i valet av oppositionsråd än vad oppositionspartierna samlar tillsammans. Röster från majoriteten försökte alltså påverka vem som blev oppositionsråd. De två kommunalråden, Linda Lundin (S) och Anna Ekström (M), har något olika uppfattningar om grundprinciperna i detta. Antingen ett tvärt nej till att påverka, enligt S, eller att det är upp till varje folkvald att ta sitt ansvar för hur man använder sin röst, enligt M.
Det är frestande för en politisk majoritet att påverka utfallet när någon enstaka röst avgör, men det är klokast att låta bli. Nu hade Håkan Ekstrand fått flest röster även utan enstaka stöttning från kommunstyret. Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna är den största sammanhållna grupperingen inom oppositionen - med en folkvald rösts marginal.
Nu gäller det få till en vettig opposition, för Gnestas bästa.