Bilderna från Gävle efter skyfallet, 160 millimeter regn på ett dygn, visar hur en stad på kort tid kan drabbas av så stora nederbördsmängder att vägar riskerar att rasa, att stadsdelar och stora bostadsområden står i högt vatten och all skolundervisning exempelvis måste ställas in.
När Myndigheten för krisberedskap och samhällsskydd tillsammans med SIG, Sveriges geotekniska institut, listade tio utsatta områden med hög risk för ras, skred, erosion och översvämning, fanns inte Gävle med, däremot mellersta Dalälven. Rapporten innehöll även en tydlig markering längs med östersjökusten i våra trakter; ett riskområde kallat Östgöta-Sörmland. Risken bedömdes av lägre grad jämfört med det värsta, men värd att notera i landets topp tio. Det här tål att tas in i vår lokala självbild. Även om många sörmlänningar garanterat har både minnen av och koll på jordskredet i Ödesby, Vagnhärad 1997, exempelvis.
I den här delen av landet behöver vi som helhet ha en hög och god beredskap för de risker som följer med ett förändrat klimat. För påfrestningarna kommer inte att minska. Mer extrema väderfenomen kan uppstå oftare, även här. Må det vara långvarig torka eller ytterst omfattande nederbörd på mycket kort tid, som nu i Gävle. Värdet av en god beredskap inför det svåra inte kan överskattas.
"De insatser som krävs i form av samarbete för att minska riskerna bedöms därmed inte vara lika komplexa. Däremot är riskbilden allvarlig och förebyggande åtgärder behöver vidtas i närtid", noterar MSB och SIG.
Skyfallen i Trosa tidigare i sommar visar hur snabbt det kan gå. Då drabbades ett 20-tal fastigheter, främst i form av vattenfyllda källare. Vid ett svårare läge kan skadorna förstås bli etter värre. I sin riskbildanalys för Södermanland år 2100 räknar länsstyrelsen med i snitt höjda havsnivåer längs Östersjökusten med 70 centimeter – med en given följdproblematik för kuststäder som Oxelösund, Nyköping och Trosa. Till det ska läggas de risker som kommer med stora vattendrag som Nyköpingsån, Kilaån och Trosaån.
Vatten är liv, men stora vattenflöden kan skapa mycken förödelse, precis som långvarig torka kan smula sönder sådant som är värt att värna – på landsbygden såväl som i staden. Vi har all anledning att se om våra hus och närområden, faktiskt och bildligt talat. På länsstyrelse-svenska kallas detta att minska sårbarheter och en hel del sådant beredskapsarbete pågår och kommer inte minst att färga hur våra samhällen växer framöver. Även områden som tidigare ansetts stabila lär behöva ses över på nytt. När vattnet stiger ska vi ha tagit höjd för det.
Det krävs en god samhällelig förmåga att arbeta för en minskad klimatpåverkan samtidigt som vi tar höjd för de ökande hot och risker som kan bli hård verklighet. Det ena utesluter inte det andra. Det betyder att en del visioner om utveckling av nya och gamla bostadsområden exempelvis lär underkastas nya begränsningar och kostnader för anpassningsåtgärder. I en region med högt exploateringstryck är det en stor beställning.
En viktig strategisk slutsats som dras i rapporten från MSB och SIG är att komplexa klimatrelaterade hot också kräver en omfattande förmåga till samarbeten över administrativa gränser. Beredskapsansvaret är gemensamt, inte bara nationellt och inte bara lokalt. Förebyggande åtgärder på en plats kan också medföra stor nytta för att minska risker på en annan. Kraften i det lokala klimatanpassningsarbetet är också ett nationellt intresse.