Två piskor gör inte många sjuka friskare

Att slå hårt är inte bästa receptet för ett friskare arbetsliv.

Karensdagen är en sorts självrisk i sjukförsäkringen. Den ska inte vara större än nödvändigt, de individuella kostnaderna slår olika hårt.

Karensdagen är en sorts självrisk i sjukförsäkringen. Den ska inte vara större än nödvändigt, de individuella kostnaderna slår olika hårt.

Foto: Anders Wiklund/TT

Ledare2022-11-18 15:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Sjukfrånvaron hos Nyköpings kommun är – som ni har kunnat läsa i SN – onekligen ett bekymmersamt område. Kostnaderna för frånvaron är för höga, i år har det kostat 40 miljoner. Särskilt utsatta för risk är de som jobbar nära varandra eller ofta jobbar nära utomstående. Riskerna med snabb smittspridning inom hemtjänst och annan omsorg, exempelvis, var tydliga nog under pandemin. 

Ingen vill bli sjuk, men likväl händer det. För att göra det mänskligt att kunna vara sjuk från jobbet har vi en allmän sjukförsäkring. I den finns en självrisk, karensdagen. Den första sjukdagen blir det ingen lön. Därefter finns ersättning, styrd av inkomsttak och ett regelverk.

Det talas om morot och piska i detta. Det finns positiva åtgärder för att hålla sig och andra friska. Detta samspelar med en tydlig kostnad när man tvingas att stanna hemma. Oppositionsrådet Malin Karlsson (SD) vill öka det priset, hon vill se två karensdagar för de som ofta är sjuka i kommunens verksamheter. Det låter tufft men slår snett. Dubbla piskor garanterar inte fler friska på jobbet. 

De styrande Socialdemokraterna och Moderaterna håller inte med. Gott så. Den som har små vardagsmarginaler och en besvärlig hälsosituation, förtjänar bättre.

Självklart finns det vad vi kan kalla för sjukfrånvaro utan mycket till sjuka. Men den som inte vill vara på jobbet behöver oftast byta jobb, inte piskas hårdare. Vi vet också att det finns hälsoproblem som inte syns och sådant som andra inte behöver få se. Det här är individuella situationer som hanteras bäst var för sig. 

Samtidigt är det belagt att en god arbetsmiljö, ett bra arbetsklimat och låg sjukfrånvaro hänger ihop. Där vi känner oss behövda och bejakade mår vi bättre. Även om man också kan jobba sig sjuk. Ofta beror det sistnämnda på skadlig stress, orimliga krav, en undermålig arbetsmiljö eller otillräcklig personalomsorg. Både arbetsgivaren och arbetstagaren måste vilja minimera dessa risker – utan att det kostar skjortan. Det är därför som det förhandlas om scheman, arbetstider och bemanningskrav och så vidare. 

Kommunen är inte Pojken med guldbyxorna. Arbetsgivaren är inte ondsint. Det gäller att göra bättre med de begränsningar som råder. Hög sjukfrånvaro försvagar arbetsplatser och verksamhet. Det som numera kallas HR-avdelningar har ett mycket viktigt arbete med personalvård och arbetsmiljö. Om vi kallar självrisken i sjukförsäkringen för piska svider en sådan tillräckligt mycket, medan morötterna kan vara formade på många olika sätt.