Bara nĂ„gon vecka före Putinregimens fullskaliga angrepp mot Ukraina â kriget hade ju i sig pĂ„gĂ„tt sedan 2014 â besökte jag den estniska huvudstaden. Det blev en större artikel pĂ„ ledarplats â med rubriken Estlands lugna allvar samlar vĂ€rdefull styrka (SN 18/2). Dessutom gjorde jag en kort filmad kommentar frĂ„n RĂ„dhustorget i centrala Tallinn.
Efter ett antal samtal med personer inom estnisk politik som hade koll pÄ sÀkerhetspolitiska lÀget och riskerna för vad Ryssland höll pÄ att förbereda, landade jag i följande:
âHotet mot Ukraina tvingar Europas demokratier och Natos medlemsstater att fokusera pĂ„ egna fotfĂ€sten och gemensamma behov av vĂ€rnkraft och handlingskraft. Rygga inte undan, stĂ„ kvar.â
Rysslands storskaliga anfall mot Ukraina och de brutala övergreppen mot civila ukrainare följde frÄn den 24 februari 2022. Det ukrainska folket försvarar sig pÄ ett framgÄngsrikt sÀtt till ett högt pris i mÀnniskoliv sett. Det hÀr Àr, precis som murens fall 1989 och Sovjetdiktaturens sönderfall 1991, ett epokskifte i vÄr del av vÀrlden. De fria, demokratiska krafterna har att visa sig starkast, igen.
Den estniska sÀkerhetstjÀnsten varnade dÄ, förra vintern, för att Ryssland var redo att gÄ i krig mot Ukraina och att detta syftar till att förÀndra sÀkerhetslÀget i Europa som helhet. SÄ blev det, men gemenskaper som USA, EU och Nato kom stegvis att backa upp Ukraina i nödens stund.
Ukrainas folk slÄss dag för dag, timme för timme, med eget folk och en begrÀnsad mÀngd frivilliga frÄn andra lÀnder. Men med alltmer omfattande stöd i form av vapen och materiel frÄn EU och Nato. Patrik Oksanen skriver mer om detta i dagens huvudledare, inklusive Estlands fÀrgstarka premiÀrminister Kaja Kallas, samt vad vi som Ukrainas vÀnner har att göra för framtiden. Det handlar om mod, kraft och uthÄllighet.
Det demokratiska vÀsts styrka vÀxer av dess förmÄga att hÄlla ihop och höja priset för en frÀmmande makts möjlighet att nÄ destruktiva mÄl, skrev jag frÄn Tallinn för drygt ett Är sedan. Det har inte förÀndrats.