Öl, vin, cider och sprit är delar i ett sörmländskt mathantverk. Bilden visar en humleodling i Julita.
Det här med att skapa ett undantag så att en alkoholhaltig produkt som produceras lokalt också ska kunna säljas på gården, är en verklig politisk långbänk. Oron för att det skulle skaka om Systembolagets monopol är en faktor. En annan är den helsvenska moralistiska synen på alkoholkonsumtion som folkförstörande.
Det finns goda skäl att vara uppmärksam på det helvete som alkoholberoende skapar, för enskilda och deras närmaste liksom missbrukets sociala konsekvenser. Gårdsförsäljning har utifrån detta formats till en kompromiss av det mer delikata slaget: att öppna för det lite friare, utan att inte släppa den övergripande styrningen av alkoholförsäljning i butik.
I Sörmlands matkluster, som har växt fram under de senaste decennierna med fokus på mathantverk, finns också lokala producenter av öl, cider, vin och sprit. I detta finns lokal utvecklingspotential. Utvecklingen ur sörmländskt perspektiv avgörs av vilka begränsningar som läggs i det regelverk som regeringen sätter på plats. Ser vi många företag blomstra eller blir det så hårt avgränsat att utvecklingen blir knappt synlig?
Nu säger regeringen, ännu en gång, att reformen ska stå klar till våren 2025.
Svensk alkoholkultur är inte oföränderlig, lika lite som det är att vara svensk. Vi ska inte sitta fast i det där mörka nordeuropeiska spritbältet – och supa till vi spyr och/eller däckar, kort sagt. Vi ska kunna ta till oss och inkludera en mer sydeuropeisk kultur, ett mer avslappnat förhållningssätt till alkoholen som social och kulinarisk faktor.
Förändring är verklighetsanpassning. Det som präglade och plågade folket för 100 år sedan präglar inte nödvändigtvis folket i dag.
Alla regeringar som i någon form har bejakat reformen gårdsförsäljning, har haft förtvivlat svårt att ta den i mål. I de två Alliansregeringarna, samt i den SD-stödda regering som sitter nu, har Kristdemokraterna varit främsta bromsklossen, med Liberalerna som tvåa. Även de socialdemokratiska regeringar som har talat svagt positivt om gårdsförsäljning har haft interna stridigheter om vägen dit.
Det helstatliga Systembolaget har också att ta ansvar för att inte straffa leverantörer som också säljer från egen gård. Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist varnade i vintras för att den hotbilden målades upp utanför det offentliga samtalet. Oavsett var butiken ligger är lokalt och småskaligt något som en statsägd aktör uttryckligen ska ha i sortimentet. Regeringen kan peka med hela handen.
Det är alltid starka känslor och starka åsikter om starka drycker. Blir det nu något nästa vår? Förhoppningsvis, men osvuret är bäst tills första korken flyger.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.
Olof Jonmyren, politisk redaktör SN