Markägare Johan Andersson uppskattar att 2500 skarvbon byggts på hans ägor under våren.
– Situationen är fruktansvärd och gör vardagen till ett helvete för de berörda, säger Christina Nyström, sekreterare i Uddby samfällighetsförening.
Även om skarvarna ännu inte kommit till hennes egna hus berättar hon att alla längs Lagnökusten är väldigt oroade över utvecklingen.
Under våren har allt fler skarvar lämnat Snöholmen och i stället etablerat kolonier vid den sydvästra sidan av Tureholmsviken. Fåglarna som redan förra året orsakade problem vid golfbanans servering har nu byggt bon precis bredvid Kerstin Dalgrens bostad, på Ektorp Uddbyvägen.
– Jag bor här året runt, men nu vill man inte längre vara här, fåglarna är högljudda och taket blir vitprickigt när de flyger över, men det värsta är ändå lukten, säger hon.
Tillsammans med grannar och markägare tog Kerstin tidigt kontakt med länsstyrelsen som inspekterade platsen och nu för dialog med de drabbade.
– Vi vet om situationen och arbetar med de boende för att hitta en lösning. Vi har skarv längs hela kusten och i Trosa finns sedan länge en koloni på Snöholmen som nu verkar ha omlokaliserats, säger Markus Södling, viltvårdshandläggare på länsstyrelsen i Sörmland.
Han berättar att svensk lagstiftning, tillsammans med EU:s art- och habitatdirektiv samt fågeldirektivet, inte ger utrymme för jakttid på skarv.
– Det finns dock möjlighet till skyddsjakt som genomförts flera gånger i Trosa. Men eftersom jakten inte får orsaka onödigt lidande kan det vara svårt kring kolonierna, där fåglarna befinner sig under häckningsperioden, säger han.
För närvarande ligger dock två ansökningar om skyddsjakt hos länsstyrelsen från markägare Johan Andersson som uppskattar att skarvarna sedan februari har hunnit etablera sig på fem hektar av ägorna vid Norra Hagberg.
– Under våren har det fullkomligt exploderat, antalet bon har ökat dag för dag och jag uppskattar nu antalet till 2 500, säger han.
Antalet skarvar i hela Trosa har ökat sedan 2015, då 1 019 bon räknades, vid föregående års inventering uppskattades antalet till nära 1 800, vilket antas motsvara 9 000 fåglar.
Enligt Markus Södling vet man inte exakt hur många skarvbon det nu finns längs Lagnöviken.
– Men vi har ingen anledning att misstro uppskattningen från boende. Det är första året fåglarna etablerat sig så nära boningshusen.
Trosas kommunalråd Daniel Portnoff besökte området förra veckan och berättar att kommunen länge efterlyst reglering av skarvbeståndet i anslutning till bebyggt område.
– Hur arten hanteras är upp till länsstyrelsen, men det blir en orimlig påverkan när människor inte kan bo i sina hus på somrarna. Då tror jag att skyddsjakt är vägen man måste gå. Det är en nationell lagstiftning och beviljats på andra platser, säger han.
Många uppfattar att tolkningen av lagen skiljer sig på olika håll i landet, men Markus Södling känner inte igen den bilden.
– Vissa län har tagit ett övergripande beslut kring skyddsjakt på skarv, exempelvis kring fasta och rörliga fiskeredskap för yrkesfiskare. Vi har valt bedöma varje enskilt fall men det ska inte påverka i vilken omfattning skyddsjakt beviljas. Men bevisbördan ligger på de sökande och det kan vara lättare att påvisa skarvens inverkan på exempelvis gädda- och gösbestånd, än att ta fram underlag kring hur fastighetsvärdet minskar.