Det är bra att SN (13/8) på nyhetsplats tar läsarna på en tur ned i Gustav Adolfs silvergruva. Den finns ju i utkanten av dagens Nyköping, i naturreservatet Hållet, det som en gång var ett kungligt jaktområde. Gruvan är ännu en påminnelse om den värld som en gång var i våra trakter. Där jordbrukssamhället delade vardag med bruken. Medan maten såddes, växte och skördades, brukades skogar och milorna pyrde, malmen bröts och förädlades till verktyg, vapen och annat.
Det långväga var osäkert, dyrt och komplicerat. Trots närheten till ån och vatten, till handelsplatsen Nyköping. Nära resurser var grunden i vardagen. Silvergruvan i Hållet, och alla minnesmärken i Tuna bergslag är väl värda att ha koll på, med lärdomar från den tid där bergsbruk och hyttor var del av Östra Sörmlands bultande hjärta. En plats som Koppartorp skvallrar om att Sörmland inte bara var bördiga åkrar.
Det här är något att ha i minnet också inför morgondagen. Vi har skrivit det några gånger på ledarplats – och passar på att upprepa detta: Tiden där vi behöver leta efter mer nära råvaror är inte förbi. Tvärtom kan det komma snabbt inpå. Då gäller det att vara förberedd, med stabila lagar och glasklara regler, en järnkoll på läget.
Samhällets beroende av fossila energikällor som olja och gas är på väg bort. Den växande floran av smarta, eldrivna nyttoprodukter som kommer ökar i stället vårt behov av annat, exempelvis sällsynta jordartsmetaller. Svenska gruvor producerar i huvudsak järn i dag, men även bly, guld, koppar, silver och zink. I gruvnäringens Norrland är råvarusamhället fortfarande vardag.
Sökandet efter fyndigheter med nickel, kobolt och koppar sker även i våra trakter, då och då. Så här långt har inget bedömts som kommersiellt gångbart eller lämpligt. Men en kris förändrar lätt ett pris.