Under slutet av förra veckan var Gnesta kommuns tjänstemän ute och samlade in vattenprover från ett tjugotal fastigheter i Stjärnhov, där förhöjda halter av det miljöfarliga ämnet PFAS tidigare upptäckts i grundvattnet under avfallsdeponin i Käxle.
I grundvattnet vid deponin var nivåerna av PFAS-4 upp till 45 gånger högre än Livsmedelsverkets riktvärde på 4 nanogram per liter. I deponins avrinningsdike var nivåerna av PFAS-21, med ett riktvärde på 100 nanogram per liter, upp till tio gånger för högt.
Men provsvaren som kommunen publicerade på torsdagen visar på låga halter av PFAS, i alla närliggande brunnar som undersökts.
– Vi är glada för resultatet som visar att det inte är någon fara för de boende i området, säger kommunens renhållningschef Jonas Ek som berättar att alla hushåll nu har fått besked om att deras PFAS-nivåer är säkra.
Enligt informationen som kommunen gick ut med förra veckan var det ofarligt att duscha, diska och tvätta med vattnet – men berörda som kände sig oroliga kunde hämta dricksvatten ur en vattentank vid Käxlevägen. Den kommer nu att plockas bort.
Enligt Jonas Ek är det oklart om den någonsin användes.
– Ingen har sagt det uttryckligen, det har varit en lugn och sansad ton under hela resan. Men det känns ändå som att vi agerade rätt. Man vill inte chansa i sådana lägen. Folk är nöjda över att vi tagit det här vidare, säger han.
Soptippen i Käxle användes under 50- och 60-talen till hushållsavfall och var öppen för grovsopor fram till mitten av 70-talet. När den stängdes 2004 användes den enbart till att kasta trädgårdsavfall. Var de höga PFAS-halterna vid deponin kommer ifrån är ännu inte klarlagt.
– Det är svårt att förutse hur väl man kommer få fram sådana uppgifter, men det spelar ingen större roll vart det kommer ifrån, säger Jonas Ek.
Provresultat från de enskilda brunnarna varierar mellan 0,2 nanogram och 0,7 nanogram per liter. Kommunen kommer nu utreda hur PFAS sprider sig i området och ta fram en uppdaterad kontrollplan för deponin, vars tätskikt också ska undersökas.
– Vi vill få klart för oss hur vattnet tar sig fram, men vi ser ingen risk för någon större spridning, säger Jonas Ek.