Den sparkade regiondirektören fick rikligt betalt för att ha tvingats gå på dagen, men skrattar nog ändå inte hela vägen till banken. Uppgörelsen kostar regionens skattebetalare sju miljoner och är förstås inget som någon politiker kan vara nöjd med, även om regionstyrelsens ordförande Christoffer Öqvist (M) säger att den är acceptabel.
Det hade kunnat bli ännu mer kostsamt i en mer oviss strid om giltigheten i det första avtal som Öqvist tillsammans med oppositionsrådet Monica Johansson (S) gav regiondirektören i våras. Detta avgångsvederlag var mer sockrat än vad denne egentligen hade rätt till. Den överenskommelsen visade sig svår att komma ur och regionledningens markering där direktören fick gå på dagen under förödmjukande former, blev dyrköpt.
Öqvist säger sig ha blivit förd bakom ljuset om regiondirektörens avgångsavtal. Den upprördheten är skäl till den strid som följde och nu kostade ännu fler miljoner. Det är en rejäl näsbränna som hela regionledningen får skämmas över.
Däremot lär historien få fler följder än detta. Om Öqvist blev vilseledd av sina topptjänstemän är det inget som kan passera utan åtgärd. Regionstyrelsens ordförande har fått skämmas ögonen ur sig, han blev bortfintad. Men även våra politiker måste kunna lita på underlagen. Det talar för en mer rejäl uppstramning av allt avtalsskrivande, att inget skrivs utan gällande dokument på bordet. Bli inte förvånad om fler får gå, om än under mer tysta former.
Monica Johansson är arg och vill att även Öqvist ska avgå, inklusive kollegorna från Vård för pengarna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Sådan är politiken. Det lär inte hända. Hon slapp eller uteslöts från processen där regiondirektören visades ut ur huset på dagen, och behöver inte ta ansvar för detta. Däremot borde hon vara riktigt upprörd även över det avtal som är grunden till soppan. För hon blev väl också förd bakom ljuset? För inte visste hon redan då att regiondirektören fick mer än vad han hade rätt till?
Ingen har kunnat argumentera för rimligheten i eller skälen till detta avtal.
Den förre regiondirektören Jan Grönlund lämnar Region Sörmland med en tjockare plånbok men ett solkat eftermäle. Det som har framkommit i de nyhetsartiklar som har berättat om kränkande särbehandling och mobbning i tjänstemannamiljön är både allvarligt och beklämmande. Även om bara hälften är så illa som det låter. Om den politiska regionledningen aktivt blundade för signalerna så ännu värre.
Detta måste Öqvist och Johansson som folkvalda se till att ta krafttag mot, eller så bör båda avgå. Ska Region Sörmland vara en bra arbetsplats? Det börjar redan med rekryteringen av ny regiondirektör och en rejäl koll på arbetsmiljön. Även om miljonerna i uppgörelsen sticker i ögonen är en osund ledarskapskultur etter värre. För sådant brukar sprida sig.